Hundvalpar, slutarbetsseminarier och provjobb i en blombutik

Det är ungefär vad jag har gjort den senaste tiden. Mitt seminarium gick ganska bra, och i slutet av den här månaden ska jag försöka fara till Ekenäs igen och ha mitt sista seminarium. Jag fick bråttom tillbaka till Mariehamn genast efter presentationen, skulle nämligen provjobba i en blombutik. Så förra veckan kom jag till Mariehamn på onsdagen vid tolv ungefär, och halv fyra for jag till blombutiken där jag sedan också var i torsdags, fredags och måndags. Har betjänat kunder, stått i kassan, plockat och fixat med nya blommor, vattnat, snittat snittblommor och lite sånt. Nu i november ska jag jobba där två dagar i veckan, så det känns riktigt bra! 
 
Här på bilderna nedan ser ni också en ny bekantskap för mig, en liten valp som min kompis och hennes pojkvän har skaffat och som jag fick träffa (och bo med) i Ekenäs. Tror det var världens sötaste valp. Så söt, snäll, lydig och lugn. 
 
Sötaste Nelson:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Vad är dröm och vad är verklighet?

Inatt var en konstig natt. Jag mådde bra hela dagen, men mitt i allt när jag skulle sova hände det något. Jag frös så, men var samtidgt så varm och svettig och hade så ont överallt. Typ som när man har feber. Kunde inte sova, somnade en stund, drömde en massa konstiga men verkliga saker. Om familjen och sånt. Vaknade flera gånger och visste inte var jag var, vem jag sov med. Pratade allt möjligt konstigt och osammanhängande med Markus, fast han låg och sov. Eller han vaknade ju såklart, men han svarade inte så mycket, ville bara sova igen. 
 
Jag hade ingen aning vad som var dröm och vad som var verklighet kändes det som, jag var alldeles flummig. På morgonen mådde jag ganska bra igen, men var lite trött och yr. Stackars Markus som var tvungen att fara på jobb var däremot ganska trrött. Men ja, det var en konstig natt och jag vet helt ärligt inte vad som hände.
 
En bild från förra hösten:
 
 Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm.

Jag själv är min största kritiker

Det känns som att jag den senaste veckan har tänkt lika mycket som vanligt, men lite bättre och snällare. Jag har en tendens att vara väldigt hård mot mig själv, tänka mycket negativt. Det är så lätt för andra att säga att jag ska sluta med det, men det är så svårt att i praktiken faktiskt göra det. Jag kan anstränga mig och lyckas en stund,men sen faller jag tillbaka igen. Det är ingenting som går att göra bara sådär - det tar tid.
 
Men den här veckan har ändå kännts ganska bra, jag har gjort flera saker som egentligen är utanför min "säkra zon". Jag har varit och gymmat med Markus och en av hans killkompisar. Jag har ringt och pratat med okända människor. Jag har varit på en arbetsintervju. Jag har skickat in stora delar av mitt slutarbete till min handledare på granskning. Saker som för vissa inte är så jobbiga, men för mig som helst inte vill märkas alls, och som speciellt inte vill att människor ska se något jag gör/skriver/osv innan jag är bra på det eller nöjd med det jag har gjort. Jag tycker att det är väligt jobbigt att bli "granskad" innan jag själv tycker att det är perfekt, men med mina höga krav på allt så känner jag ju mig sällan ens så nöjd med något. 
 
Ett foto från förra helgen:
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Känns både skönt och sorgligt att studieåren snart är slut

Idag och igår har jag gjort ganska mycket på slutarbetet. Jag har kanske inte skrivit så jättemycket, men jag har gjort pärmsida, innehållsförteckning och en massa såna små saker, så det känns som att det inte är så väldigt mycket kvar egentligen. I slutet av den här månaden ska jag ha mitt andra examensarbetsseminarium, så då ska jag fara till Ekenäs också. 
 
Ikväll kommer min kusin och hennes man hit också, så det ska bli jättekul att träffa dem! 
 
En blomma vi har haft på matbordet:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Så ni vet vad jag håller på med

Besöket gick bra. Mina föräldrar och Markus mamma och syster kom bra överens, så det var ju roligt. På torsdagskvällen var jag och Markus ut och åt med hans mamma, syster, mormor och morfar. På fredagen gick jag i centrum med mamman och systern, och på kvällen var vi runt med bil och tittade lite var Markus jobbar och så. Så vi hann göra lite allt möjligt.
 
På helgen tog jag och Markus det ganska lugnt, spelade, såg på film och så. På lördagen var jag ut med bilen en sväng, upptäckte lite nya platser på Ålans med kameran i handen. Var så härligt väder så jag ville ut lite. Nu har en ny vecka börjat, jag fortsätter på slutarbetet, ska försöka fara och gymma idag och har också bokat in en arbetsintervju. Har inte så stora förhoppningar, men ska göra mitt bästa. Så det är ungefär vad jag har gjort de här dagarna utan uppdatering på bloggen. 
 
Två av bilderna jag tog i lördags:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Det kan vara skrämmande att öppna sig när man inte vet för vem

Det är bara torsdag idag, det känns som fredag. Fast jag är ju ledig alla dagar, så det är kanske därför. Och för att vi får gäster idag. En sak jag tycker att är ganska tråkigt är att jag är en sån som har massor med åsikter och tankar, jag berättar dem gärna och tycker om att skriva. Ändå har jag lite svårt att dela med mig av sånt här i bloggen, det är så mycket mindre känsligt att bara skriva lite allmänt om sin vardag. Men också så mycket tråkigare. Men ja, kanske det blir lättare med tiden. Fram tills dess får ni nöja er med lite vardagliga texter och bilder.
 
En bild på en svan jag tog under sommaren:
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

På fredagen träffas våra familjer för första gången!

Jag har fått en ganska bra dygnsrytm på det sättet att jag far och sover ungefär samma tid varje kväll och stiger upp på morgnarna lite efter att Markus har farit på jobb, oftast typ halv nio. Men imorse var det nog svårt. Det regnade och stormade, det kändes så mörkt och jag bara kunde inte komma upp ur sängen. Så det blev lite latare morgon idag. 
 
Annars idag har jag städat lägenheten en del, imorgon kommer Markus mamma, syster, mormor och morfar och hälsar på. Det bor på hotell och stannar till lördagen. På fredagen kommer också mina föräldrar hit, så de ska få träffa varandra för första gången. Så det ska bli lite spännande!
 
Funderade någon förresten på gårdagens torkade äppelchips så blev de bra. Men fula, så ni får ingen bild. Men jag lovar, det blev ätliga och torra och obrända. Så nu behöver ni inte fundera längre. 
 
En höstbild:
 
  
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Torkade äppelskivor och en svartvit blomma

Idag har jag tagit det ganska lugnt. Vikt ihop och satt in kläderna som jag tvättade igår i garderoben, spelat, läst bloggar, skrivit lite på slutarbetet. Samtidigt som allt det här har jag också haft äppelskivor på tork i ugnen. Jag tog med vildäppel hemifrån hit när jag var hem senast. I fredags gjorde jag ett första försök men råkade ha lite hög värme och höll inte riktigt koll på dem, så de blev brända. Men gör ett nytt försök idag, med lägre värme och så springer jag fram och tillbaka hela tiden och ser att de ser bra ut, släpper ut fukt och vänder på dem ibland. Så vi ska se vad det blir av det den här gången.  
 
En bild på en blomma jag tog för någon vecka sedan:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Några bilder från ett montélopp

Travsporten är väligt stor i världen, men det vanligaste är att man åker efter travhästen i en sulky. Men man kan också rida och tävla med travhästar, det är det som kallas monté. Under skördefesten här för några veckor sedan så var jag till travbanan och då hade de både uppvisning i vanliga travlopp och i montélopp, och nu tänkte jag visa några av bilderna jag tog under montéloppet.
 
Så här kan det se ut:

Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Ibland är det skönt med måndag igen...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här helgen. Jag har inte bloggat på ett tag, kändes bäst att inte blogga så länge jag var arg eller ledsen. Helgen hade sina bra stunder, men också några riktigt dåliga. Vill inte gå in på detaljer, men kan ju säga att jag haft lite svårt att anpassa mig till och acceptera vissa saker. Det är hur som helst ganska skönt att det är måndag igen, vardagarna är på något sätt lättare att hantera. Jag börjar vänja mig att vara ensam hela dagarna, och jag känner att jag har slutarbetet ganska bra på gång. 
 
Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm.

En vanlig dag i mitt liv

Här sitter jag och äter frukost medan jag spelar lite Hearthstone. Här sitter jag och slöläser lite bloggar eller tittar på tv. Eller så har jag min laptop i famnen och skriver på slutarbetet. Bloggar eller betalar räkningar. Redigerar bilder. Kanske ligger och läser en bok medan musiken spelar i bakgrunden. Hur som helst så tillbringar jag en ganska stor del av mina dagar med den här utsikten. 
 
Var tillbringar du största delar av dina dagar? :)
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

"How many times do I have to tell you, even when you're crying you're beautiful too"

Svar: Många. Men det går åt rätt håll i alla fall. <3
 
Foto av Malin, Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm.

Oktober

Jaha, nu måste man väl säga att hösten är här på riktigt. Vet inte riktigt vad jag ska tycka, hösten kan vara mysig med vintern känns ofta så lång, mörk och kall. Nåja, jag har det väl ganska bra just nu. Jag är hemma hela dagarna, sriver på slutarbetet, städar, tvättar kläder, slappar framför datorn. Tar det ganska lugnt liksom. Idag har jag skrivit lite på slutarbetet och gjort lite på en arbetsansökan, men nu snart tänkte jag fara ut och gå en sväng. Passa på när jag har möjligheten att gå medan det ännu är ljust ute. Så jag ska inte klaga, jag har det nog väldigt bra, även om dagarna kan kännas ganska ensamma.
 
Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm.

This is what you want, to belong. So they like you. Do you like you?

Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.
 

Kanske det blir äventyr?

Idag bär det av hem till Brändö för mig och Malin. Min ena syster och är också hemma nu några dagar, så det är ju roligt att hinna se henne lite. Har inte så mycket planerat, mer än färja bokad tillbaka på måndagskvällen. Så vi får se vad vi hittar på!
 
En bild tagen förra lördagen under skördefesten:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Om

Hej och välkommen till min blogg! Jag heter Sara och är 23 år gammal. Jag kommer från Åland, har studerat på fastlandet ett antal år men flyttade nyligen tillbaka till Åland igen.

Jag älskar att fotografera och det är mest det ni kommer få läsa om här i bloggen, men också en del om min vardag med pojkvän, försök att få slutarbetet skrivet och allt möjligt annat jag kan tänkas hitta på.

Så hoppas ni får en trevlig lässtund här! Skriv också gärna vad du tycker och tänker i en kommentar :)

Alla bilder är fotograferade av mig om inte annat anges och får inte användas utan tillstånd!
RSS 2.0