Jag är en av dem som tänker så mycket mer än jag säger

Nu har det gått många månader med bara något enstaka blogginlägg nu och då. Jag har funderat ganska mycket, på allt möjligt. Det känns som att jag nu har tagit steget in i vuxenlivet - men om jag sedan är redo eller inte är en annan sak. I slutet av juli flyttade jag och min pojkvän från Ekenäs till Mariehman, nu kan jag alltså också kalla honom min sambo! Jag som har varit på fastlandet i ca sju år och trodde att det var där jag skulle bli. Jag har skolan avklarad, förutom slutarbetet som är på hälft och som jag ska göra nu på egen hand under hösten. Så min tid som studerande börjar vara över. Markus hade tur och fick ett bra jobb här genast, så jag är ensam hemma på dagarna. Saknar mina vänner från Ekenäs, men har alltid tyckt om Mariehamn. Känns som att jag har tappat bort min stig jag alltid har följt, och nu driver jag bara runt. Många skulle säkert tycka att jag har ett drömliv - en underbar pojkvän, en fin lägenhet, mycket ledig tid, inga ekonomiska problem osv - men på många sätt känner jag mig ockås lite borttappad. Vad gör man när man mitt i allt kan göra vad som helst, men ändå inget av det man har gjort förut? Känner mig ganska ensam och isolerad, men också otacksam. 
 
Har funderat vad jag ska göra med bloggen. Fotograferandet går fortfarande trögt, jag vet inte vad som hände med det intresset. Ser så mycket vackert runt mig jag vill spara på bild, men orkar inte fota, sätta in på datorn, redigera, blogga. Fast det egentligen skulle vara perfekt nu när jag är ledig och får göra vad jag vill! Har funderat på att omvandla bloggen från fotoblogg mer till en blogg med åsikter och känslor. För det har jag mycket av, även om det kanske inte är många som får höra dem. Eller ska jag helt sluta blogga? Jag tycker om att skriva, det är skönt att skriva av sig. Det är också mysigt att gå tillbaka i arkivet och titta vad man har gjort under åren. Men det är svårt tycker jag, svårt att veta vad man vill när man inte vet vem man är längre... 
 

Två bilder på mig från förra året:
 
  
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm, fotat med stativ och fjärrutlösare.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hoppas du hittar dig själv och vad du vill göra. Alla hamnar vi någon gång i situationen då man icke vet vem man är eller vad man vill. Kram

Svar: Jo det går upp och ner hela tiden, men jag ger inte upp hoppet om jag en dag ska hitta vad jag vill här i livet. Fram tills dess tänker jag försöka njuta av min ledighet. :) Kram
Saras Fotoblogg

2014-08-13 @ 21:25:00
Postat av: Elin

Det är svårt när livet förändras så. Man hänger inte alltid med själv i tempot. Så det är inte konstigt att du känner som du gör. Men nya rutiner kommer säkerligen, som kanske får dig att känna dig lite mer rotad och trygg.

Ta promenader. Springa behöver man ju faktiskt inte, det ska ju vara en rolig grej.
kramar

Svar: Tack för dina ord. Ja det har du rätt. Och jag ska försöka tänka så, känna mig lite vilsen och ensam, men tänka på att det antagligen går över så småningom. För det är ju trots allt en ganska stor förändring.
Det är också sant. Jag ska försöka få lite mer rutiner, och försöka få promenaderna att bli en del av det :) Kram
Saras Fotoblogg

2014-09-07 @ 17:13:06
URL: http://www.uturanorexin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Din bloggadress:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0