Var inte rädd för att förändras

Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Till fastlandet för att träffa lite släktingar

Nu har jag jobbat klart för idag, så nu ska jag fara hem och snabbt tvätta håret, packa det sista och sedan fara mot Brändö med min pojkvän. Därifrån far vi sedan imorgon vidare till fastlandet (Ekenäs) med mina föräldrar och min ena syster för att träffa lite släktingar och på söndagen fara på ett dop. Eller en välsignelse för en liten flicka är det väl egentligen. Det ska bli mysigt att träffa alla hur som helst. Och så är jag så glad att jag har min fina pojkvän att dela allt med. Därför tyckte jag att den här bilden passade det här inlägget. För hur irriterande du än kan vara, hur arg och ledsen du än kan göra mig, så betyder du ändå otroligt mycket för mig och jag är så glad att jag träffade dig. <3
 
En bild från i somras:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

De sämsta sakerna med Aruba

I ett tidigare inlägg skrev jag om de bästa sakerna med Aruba. Men allt var självklart inte perfekt, så här kommer ett inlägg med de sakerna jag tyckte var sämst. Eller lte mindre bra ska jag väl säga, många av sakerna jag listar nedan hade både för- och nackdelar. 
 
- All mat var importerad. Aruba är en väldigt torr och liten ö där det varken går att odla eller ha boskap, allt mat - förutom fisk - importeras alltså. Mycket från Sydamerika, Nordamerika med också från Nederländerna och Tyskland. Så att resa från Finland till andra sidan världen för att äta tysk yoghurt känns ju lite onödigt. Överlag var maten okej. Man behövde inte oroa sig för att bli dålig i magen, det mesta var fräscht och det fanns mycket att välja på. Men mycket var ganska smaklöst och ville man äta veganskt så fanns det färre alternativ. För att summera: Det var inget fel på maten, men den var lite tråkig. 
 
- Dyrt. Om man jämför med många andra semesterländer så är Aruba ganska dyrt. De har hög standard, låg kriminalitet och hög sysselsättningsgrad men det innebär också att det är ett ganska dyrt ställe för turister. Jag var beredd på att satsa lite pengar på min drömsemester, men ifall man inte är beredd kan man bli lite chockad. 
 
- Torrt och kargt. Eftersom det nästan aldrig regnar och solen skiner hela dagarna (som i sig ju är väldigt skönt) leder det ju till att landskapet blir väldigt torrt och kargt. Halva ön var underbara vita sandstränder med palmer på och andra halvan var korallberg och sandmarker med kaktusar och halvdöda buskar. Det behöver ju inte vara en dålig sak, men jag som älskar lummig växtlighet och blommor och djur tyckte ju att det kändes lite halvdött. Det var inte så grönt helt enkelt. 
 
- Det blåste konstant. Med tanke på hur varmt det var så var det väldigt skönt med en svalkande havsvind, men när det blåste dygnet runt alla dagar så blev i alla fall jag med långt hår lite trött till slut. Håret i en spänd hästsvans och ändå var det fastklistrat i både munnen och ögat så gott som hela tiden. Det var ju omöjligt att ta fina portättbilder också, håret stod ju på ändå. 
 
- Hög luftfuktighet. Marken är torr, men på grund av vinden som blåser in från havet så blir luften väldigt fuktig. Ni vet som när man sover i tält och ska klä på sig och alla kläder känns lite fuktiga. Så kändes det. Alla kläder var hela tiden fuktiga, och själv kände man sig hela tiden lite småsvettig på grund av fukthinnan som fastnar på en. Nu efter att jag kom hem igen så saknar jag det lite, här är det ju så torrt så hela jag håller på att fjälla bort. Mina händer såg femtio år äldre ut när vi hade varit hemma bara en dag. Där var huden mjuk och återfuktad. Men att få ta på sig torra kläder igen kändes ju ganska skönt.
 
Återfuktad, men med håret på ända:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm, fotad av Markus.  

Skärpedjup och bländare

Jag vet inte hur fotointresserade ni som läser är, och jag har ju inte längre en renodlad fotoblogg. Men fotografering är ju fortfarande ett av mina intressen, så det kommer kanske något fototips nu och då ändå. 
 
Här nere kan ni alla fall se vilken skillnad bländaren på kameran/objektivet gör. Eller f-talet. På objektivet kanske det står f/3,5-5,6, det är ganska standard. Ju lägre tal, desto bättre. I praktiken påverkar de här talen två saker: hur mycket ljus kameran tar in och hur oskarp bakgrunden blir. Tar kameran in mera ljus går det bättre att fotografera i tex lite mörkare rum utan att bilden blir mörk och suddig. Och suddiga bakgrunder tycker ju de flesta att är fint.
 
Övre bilden har f/22. Nedre bilden har f/2,8. Ser ni skillnaden?
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Vårkänslor

Idag sken solen och fåglarna kvittrade. Snödropparna har börjat blomma också! Det var nog ganska kallt och det finns fortfarande lite snöhögar här och var, men man kan ändå inte låta bli att få lite vårkänslor nu. Det finns så mycket vackert överallt under våren och somaren. Det är alltid då jag har som mest fotoinspiration. Nu under förra årets vår och sommar jobbade jag så mycket så jag varken hann eller orkade fota alls nästan. Men det gör inte så mycket, jag fotar när jag känner för det. Nu ska det i alla fall bli härligt med vår. Och det är härligt att det redan är ljust så mycket längre på dagarna! 
 
En vårblomma från ett tidigare år:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Teddi

För något år sedan så ställde jag upp och fotograferade en av mina kompisars hundar. En blandrashund som hade lite för mycket energi för sitt eget bästa, och som ägarna nästan höll på att ge upp hoppet om. Men också en älskad familjemedlem. Teddi. Nu med åren så har han vuxit upp och mognat. De bor i Östebotten och jag på Åland, så jag har inte träffat dem på länge, tyvärr. Men jag hoppas att de alla mår bra. 
 
Jag har inte heller visat bilderna jag tog då. Även om Teddi inte ville vara stilla och titta i kameran så ofta, så har han ändå färger och former som gör sig ganska bra på foto. Nu när jag tittar tillbaka så tycker jag att det är synd att jag inte ännu hade börjat fota i raw-format - då skulle bilderna ha varit otroligt mycket bättre. I alla fall med tanke på kvaliteten och färgerna. Men man lär sig så länge man lever. 
 
Några bilder på Teddi: 
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Det finns inget "fint" och bra kött

Här är en debattartikel från expressen (läs den här!) av en före detta grisbonde som nu är vegan. Han hade grisar ute som fick böka i jorden och äta matrester, grisar som sedan blev kött som människor betalade dyrt för eftersom de tyckte att de kunde äta köttet med gott samvete - det var ju "fint" och bra kött". Men som Gustaf Söderfeldt sedan konstaterade: Det finns inget bra kött, det går inga att äta kött utan att djur lider. Därför blev han vegan, och därför får du som äter kött gärna läsa den här artikeln. 
 
"Inte så många människor skriver debattartiklar där de försvarar kebabpizzor eller kyckling importerad från Thailand. Att sådant kött inte är optimalt för miljö, djur eller hälsa är uppenbart för de flesta. Däremot är det en vanlig uppfattning att det finns ett speciellt, ”fint” kött som man kan äta utan dåligt samvete. Att äta det ”fina” köttet är i det närmaste att göra djuren en tjänst, för de har fötts upp på ett bra sätt. Likaså är det fina köttet väldigt bra för naturen, miljön och våra svenska bönder. Jag trodde också så innan. Jag har varit grisbonde, och blivit vegan."
 
"Sammanfattningsvis finns det inget fint kött. Därför blev jag vegan. Köttet är en återvändsgränd för djuren, för bönderna och för miljön. Det är inom det vegetabiliska jordbruket som utvecklingspotentialen finns. Den nya maten kommer vara vegansk, energieffektiv, miljövänlig och inte plåga djur. Det finns inga rationella skäl att välja en söndagsstek framför en grönsaksfest i helgen."
 
 
 
 

De bästa sakerna med Aruba

- Rent dricksvatten direkt från kranen. Ofta när man far utomland så rekomenderas det att man köper vatten i butiken, våra magar tål ofta inte det vattnet de har i kranarna. Men på Aruba var det tvärtom - där rekommenderade de att man skulle dricka kranvattnet. De påstod att de hade ett av världens allra bästa vatten, och det smakade faktiskt väldigt bra enligt mig med - bättre än det vi har här på Åland. De hade ett eget renings- och avsaltningsverk, så de renade själva allt vatten de behövde, därför höll vattnet så hög kvalitet. Dessutom producerades 80 % av elen de behövde under reningsprocessen (två flugor i en smäll!), resten av elen fick de från vindkraftverk. De hade alltså bra vatten, men också bra energikällor. 
 
- Soligt och varmt året runt. Tempetaturen var runt 30 grader året runt och solen sken alla dagar. Det var oftast lite moln på himlen, men de gav bara lite skön skugga. På våra två veckor regnade det en gång, en skur på förmiddagen som höll på i max en halvtimme, efter det var det sol igen. Man blir alltså inte besviken på vädret. 
 
- Inga myggor. På våra två veckor såg vi inte en enda mygga på Aruba. Innan vi reste var det mycket på nyheterna om Zikaviruset som sprids av myggor i Karibien och Sydamerika. Men som sagt - inga myggor i sikte. Inte heller vattenmyggor, sandloppor, getingar eller några andra insekter överhuvudtaget som skulle ha bitit eller irriterat oss. 
 
- Låg kriminalitet. Aruba har relativt bra levnadsstandard jämfört med många andra semesterländer. De hade kanske inte jättemycket pengar, men de hade så de klarade sig och var vänliga, glada och hjälpsamma. Jag lämnade ofta mobil och plånbok i väskan på allmänna stränder när vi simmade - en gång till och med systemkameran - men det verkade inte vara någon fara. Det kanske inte rekommenderades och självklart finns det säkert en del risker med det också, men under våra veckor där såg vi inga ficktjuvar eller liknande. Samma på hotellrummet där vi lämnade framme allt möjligt utan att något försvann. 
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.
 
PS, Ett liknande inlägg med de sämsta sakerna kommer en annan dag.. 

Veganism är det rörelse i världen som ökar mest just nu

Enligt Dr. Melanie Joy - och många andra - så är veganism den rörelse i världen som ökar mest just nu. Många börjar våga öppna ögonen och se det som kött- ägg- och mjölkindustrin inte vill att du ska se: att djuren är offer, att det du äter är individer med egna personligheter och tankar, att det inte finns "humant" kött. Fler och fler börjar se alla offer bakom djurindustrin. Fler och fler börjar tänka efter själv. Det är faktiskt det det handlar om - att inte följa systemet vi har fått inpräntat sedan vi föddes, utan att istället se hur verkligenheten ser ut och agera enligt det vi själva tror på och står för. Få tror ju på och står för att onödigt lidande är en bra sak. 
 
Därför ökar veganismen hela tiden. Varje dag får fler och fler människor upp ögonen för vad vi verkligen gör mot djuren, och varje dag tar fler och fler männsikor avstånd från de industrierna. Det är bra nyheter tycker jag. Snart kanske vi kan titta tillbaka och förfasas över en värl där vi behandlade djuren som att de bara skulle vara objekt. Saker. Skräp. En dag när djuren är våra vänner, och ingen skulle komma på tanken på att orsaka dem lidande i onödan. Framtiden ser ljus ut tycker jag!
 
Kom ihåg: Djuren är egna individer som ska behandlas med kärlek och respekt!
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.

Dags att börja så!

Nu börjar vi närma oss slutet av februari och det börjar vara hög tid att börja så, speciellt chili, paprika och vissa tomater som tar längre tid på sig att växa. Paprika och chili växter väldigt långsamt, det tar ofta 6-7 månader från sådd till skörd, så det är extra viktigt att börja i tid med dem. Tomater växter snabbt, men man hinner få mycket mer tomater om man börjar lite tidigare, de fortsätter ofta blomma och få nya frukter under hela sommaren. En del kryddväxter och blommor kan man också börja förså nu. 
 
Vi började så lite igår, men jag hade tydligen slut på en del av fröerna, så jag ska fara och se om jag hittar nya idag. Så fortsätter jag så resten lite senare. Vi bor ju i lägenhet nu och hara bara en liten balkong, så det ryms inte så mycket. Jag är van hemifrån med stor gård, växthus och stort trädgårdsland, men man får göra det bästa med den ytan man har. Många växter trivs bra på balkongen också, så jag klämmer in så mycket som möjligt. 
 
Ska ni odla något i år? 
 
Förra årets tomatplantor:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

S som i Sara

Jag har sett en utmaning både på facebook och på Moas blogg, som jag tänkte att jag också skulle göra. Den går ut på att alla svaren ska börja på samma bokstav som ens namn börjar på. 
 
 
Jag heter: Sara
Jag är: Speciell. Det tror jag att de flesta som känner mig håller med om. Sedan om det är bra eller dåligt är en annan fråga. 
Jag har: Slitet hår. Jag borde kanske klippa av det, men gillar ändå mitt långa blonda hår. 
Jag är rädd för: Skorpioner. Ormar, spindlar och de flesta andra djuren går okej, men skorpioner tycker jag verkligen att är obehagliga. 
Jag är inte: Sportig. Jag tycker varken om att utföra sport eller att titta på sport, så ingen skulle nog komma på idén att kalla mig sportig. 
Jag sjunger: Sådär. Hellre än bra, som man brukar säga. Gillar Singstar och att skråla med till musiken i bilen, men skulle aldrig komma på tanken att ställa upp i Idol. 
Jag gillar: Semester. Som studerande med sommarjobb får man inte semestra så ofta, men nu som fast anställd har jag äntligen en semester att se fram emot. Största fördelen med fast jobb kanske? Semestern på Aruba var inte heller helt fel, det är härligt att se lite nytt och hinna njuta av allt runtomkring en. 
Jag äter: Sakta. Eller långsamt som man kanske brukar säga, men ni förstår vad jag menar. 
Djur jag påminner om: Svin kanske, haha? Nä men tittar man på grisars ögon så påminner de väldigt mycket om människoögon, och grisar är både smarta och påhittiga. Värda mycket mer än att hamna på någons tallrik tycker jag.
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Det är härligt att flyga

Jag har alltid velat kunna flyga, ni vet typ om man skulle kunna välja en superkraft så skulle jag välja det. Jag drömmer till och från mycket mardrömmar och har gjort det så länge jag kan minnas. I dem blir jag jagad, någon vill döda mig. Men jag har en fördel - jag kan flyga! Eller jag har lärt mig flyga ska vi säga. I början kunde jag inte flyga varken långt eller högt, jag var tvungen att landa ofta och ta sats igen. Det var en hemsk känsla när man märkte att man måste mellanlanda igen, och såg hur de som jagade mig väntade där nere och jag kunde inte göra något. Med åren har jag blivit bättre på att flyga i min drömvärld. Vissa gånger kan jag flyga nästan hur länge som helst, men ibland måste jag fortfarande ner och ta sats igen. Att kunna flyga har därför varit ett sätt att fly för mig, eller sätt att komma undan alla de onda och istället söka trygghet någon annanstans. 
 
Men nu i min vakna värld så har mina flygkunskaper inte utvecklats i samma takt, här är jag tyvärr ganska bunden till marken - om jag inte använder hjälpmedel. Till exempel ett flygplan. Det är inte alls samma känsla att flyga själv i mina drömmar och att åka flygplan, men det är ju i alla fall ett steg åt rätt håll. Så jag tycker om att åka flygplan. 
 
Många tycker att det är obehagligt, men jag har aldrig varit rädd för att flyga. Jag tycker att säkerhetskontrollerna är jobbiga, jag hatar att lämna ifrån mig bagaget och jag får ofta obekvämt om jag flyger många timmar. Men jag gillar ändå att flyga. Att vara omgiven av så mycket tom luft, att kunna se ner på molnen eller marken under sig, suget i magen när man startar och landar. Det är härligt tycker jag.
 
Tycker ni om att flyga?
 
Flygresan till Aruba: 
 
 Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Dygnets timmar räcker inte till!

Alltså det är helt hopplöst, det är så mycket jag skulle vilja hinna med, men dagarna går så snabbt. Idag har jag varit ledig, men jag har knappt hunnit göra något alls känns det som. Eller jag har väl tvättat några maskiner tvätt, vikt in ren tvätt, gjort lite växtservice hos ett företag, lagat lunch, svarat på kommentarer på bloggen, gått igenom en massa bilder, valt ut Arubabilder att publicera på facebook och lite annat sånt. Men jag har ju så mycket annat jag skulle vilja göra! Jag har en massa jag skulle vilja skriva här på bloggen, jag har bilder att redigera, jag har massor med idéer till eventuella framtida böcker. Plus tråkiga saker som att fara till banken. 
 
Ändå jobbar jag bara 60% nu under vintern. Snart ska jag ju börja jobba 100% igen, då kommer jag ju hinna med ännu mindre. Jag har så mycket inspiration till mina egna projekt, helst skulle jag bara vilja satsa på det. Men samtidigt är det inget jag tjänar pengar på, så då kan det ju bli lite svårt att klara sig i längden. Sedan så är det alltid så mycket att göra här hemma, tvätt, städning och matlagning. Plus att jag skulle vilja hinna slappna av däremellan med en bok och lite yoga också. Hur hinner alla andra? Just nu känns det som att jag satsar lite halvhjärtat på allt, men då kommer ju inget lyckas. Det är svårt tycker jag.. 
 
Jag saknar redan lugnet på Aruba: 
 
   

Be kind to them

 
 
 

Hemma igen

Nu - eller egentligen igårkväll - kom vi äntligen hem till Åland igen. Vi startade på förmiddagen den 14:e från Aruba, och kom hem på kvällen den 15:e. Vi var på flyget hela natten, ingen av oss sov och dessutom var det fem timmars tidskillnad, så man var lite förvirrad med vad det var för dag och vad klockan var när vi landade i Sverige. Och man var ganska trött de timmar vi tillbringade i Sverige innan vi kunde ta färjan hem till Åland. Vi landade så tidigt dessutom, så inga butiker hade knappt öppnat, men vi gick runt på Ica maxi och sedan på Biltema, sedan åt vi lunch på Max (vi var ju tvungna att testa deras nya vegan/vegetariska burgare!) och efter det for vi i sakta mak mot hamnen. Igårkväll kom vi sedan som sagt hem till Mariehamn, där vi genast packade upp våra väskor innan vi stupade i säng.
 
Idag har vi båda varit på jobb. Efter jobbet har jag tvättat kläder, lagat mat, städat, packat upp det sista och lite annat sånt. Det är ett litet klädberg att ta sig igenom. Jag saknar värmen och de lediga dagarna, men samtidgt är det ju också skönt att komma hem till sina rutiner igen. Bilder från resan kommer när det kommer - ni vet hur jag är. Vi har i alla fall haft två härliga veckor.
 
En bild från hotellområdet:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Här går det ingen nöd på oss..

...men snart är det dags att fara hem. Tänk att vi redan har varit här i nästan två veckor, det har gått så snabbt. Men vi har ju ändå hunnit med både det ena och det andra. Idag och igår har vi mest tagit det lugnt på stranden och i poolen, vi tänkte kanske också börja packa ihop lite smått för imorgon bär det av hemåt igen. Jag skulle nog kunna stanna här länge till, men samtidigt ska det bli ganska skönt att slippa den eviga vinden och den höga luftfuktigheten (ingen idé att ens försöka ha en snygg frisyr liksom). Ikväll ska vi äta sista middagen här på en restaurang i närheten, så mysigt att sitta och titta på solnedgången. Och som sagt, imorgon flyger vi hem igen. 

En bild på utsikten från balkongen :


Inlägg i skorna

Under mellandagsrean köpte jag ett par ballerinaskor i en härlig färg. Jag har mest bara svarta skor och några par vita, så kände att jag ville ha en färgklick för att muntra upp. De här fick komma med nu till Aruba också.
 
Jag brukar inte kunna använda den här modellens skor - eller andra lite plattare skor överhuvudtaget. Jag har ganska mycket problem med fötterna och får lätt ont om jag går med dåliga skor. Så ont så jag bara vill sitta ner och gråta. Men en sak som gör stor skillnad enligt mig är de här inläggen som ni ser på bilden. De köpte jag också vid samma tillfälle som skorna. På bilden är de bara lösa, men de har klister under, så man sätter fast dem så det känns bra. Inläggen hjälper vid förfotsproblem och plattfotsproblem, kostade ca 10 € och är väldigt smidiga eftersom de ryms i de flesta skor. 
 
Nya skor och nya inlägg:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Ett av mina favoritcitat

Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.
 

Fjärilsfarm och fofotiträd

Idag har vi gjort lite allt möjligt. Vi tog lokalbussen ut till ett shoppingcenter här en bit ifrån där vi tittade runt ett tag. Det var mest märkesbutiker och butiker med klockor och smycken, så vi köpte inte så mycket. Efter det gick vi till Palm beach som låg i närheten. Vi gick i vattenbrynet ett tag, och sedan gick vi vidare till en fjärilsfarm som fanns en bit därifrån. Vi var dit förra veckan också, men biljetterna gällde för hela vår tid här, så vi var det igen. Fjärilarna är så fina. 

Efter det gick vi vidare till nästa strand, Eagle beach. Den här blivit utnämnd till Karibiens vackraste strand, och en av världens vackraste. Den är verkligen underbart vacker med den vita, fina sanden och det turkosa vattnet. Dessutom så finns det två kända fototiträd där, de som ni ser på bilderna nedan. Det blåser konstant här, så därför växer träden bara åt ena hållet. De är extra fina när det står mitt i den vita sanden. Flera bilder kommer en annan dag. På den här stranden simmade vi också, men solen stod ganska lågt så det kändes nästan småkyligt, så efter en stund tog vi taxi hem och åt middag. Så det har vi ungefär gjort idag! 

Fototiträd på Eagle beach:


Orsaken till att vi fortfarande tycker att det är okej att äta kött

Det här är en video gjord av Dr. Melanie Joy som har forskat i många år om varför vi äter kött. Varför vi äter kycklingvingar men inte svanvingar. Varför vi dricker komjölk men inte grismjölk. Varför vi äter kött fast vi inte behöver det. Varför många äter kött, ägg och mjölkprodukter även om man egentligen är snäll, omtänksam och tycker om djur. 
 
Videon är otroligt bra gjord, väldigt enkel och tydlig. Inte dömande, utan bara förklarande.
 
Snälla, ta 20 minuter och titta på den! 
 
 
 

Ämnen som berör mig

Ofta handlar ju rädsla och motstånd om okunskap. Man har vuxit upp med vissa tankar och värderingar, och det finns en slags trygghet i det. Om någon sedan kommer och säger att man har fel och tänker på fel sätt kan man ju känna sig attackerad, och då försvarar man ju sig ofta. Oberoende om den andra hade en poäng i det den sa eller inte. Därför tycker jag att det är viktigt att sprida kunskap, skapa diskussion och våga prata också om mindre bekväma och enkla ämnen. Det här skrev jag mer om i det här inlägget
 
Jag har läst otroligt mycket i mitt liv. Jag har läst romaner, faktaböcker, artiklar. Jag har funderat på saker jag har läst, fortsatt leta upp andra böcker eller undersökningar som berör samma ämne och sedan utgående från det skapat min uppfattning. Jag har i grunden ganska starka värderingar om vad som är rätt och fel, och det har också blivit grunden i mycket av mina åsikter. Jag har också sett många timmar på dokumentärer om alla tänkbara ämnen. Jag tycker att man måste göra så för att kunna bilda en ordentlig uppfattning om något, annars blir det för mycket baserat på fördomar och myter. 
 
Om man vill hitta en gemensam nämnare mellan de ämnen som berör mig lite extra kan man nämna orättvisor och ojämlikhet. Mellan djur och människor, mellan kvinnor och män, mellan mörkhyade och ljushyade, mellan homosexuella och heterosexuella. Allt handlar ju egentligen om den ojämlikhet som finns mellan olika grupper i vårt samhälle, och hur gruppen med makt hela tiden utsätter den svagare gruppen för orättvisor.
 
Enligt mig är det ganska enkelt: vi är alla värda lika mycket och ingen har rätt att med mening utnyttja eller skada/döda någon annan. Varken vit eller svart eller man eller kvinna. Varken ko eller hund eller gris eller häst.
 
Vi har alla varsitt liv som vi har rätt att leva.
 
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Ubåt på Aruba

Idag hade vi en av de mer spännande, mer unika, upplevelserna inplanerade - vi skulle nämligen åka ubåt! Ubåten rymde ca 50 personer och gick ner till ett djup på 40 meter. Jag som inte ens har snorklat eller dykt förut har ju bara varit ner på ett djup av kanske tre meter, och på det djupet hemma på Åland ser man mest sjögräs. Här däremot såg vi fiskar i en massa färger, koraller och sjunkna skepp. Ganska häftigt! 

Det var tyvärr inte det lättaste att ta fina bilder, men här kommer några mobilbilder hur som helst:


Tamron AF SP 90/2,8 Di VC USD Macro 1:1 för Nikon

Jag har skaffat två nya objektiv under 2015, men inte visat upp någondera för er. Ni har antagligen sett bilder tagna med både objektiven redan, men eftersom jag har en skild kategori här på bloggen som heter kamerautrustning så tänkte jag skriva varsitt inlägg om dem. 
 
Vi börjar med ett macro-objektiv från Tamron. Mitt första objektiv som inte är från Nikon (Nikkor). Jag har ju redan ett macro-objektiv, Micro Nikkor 40mm, men eftersom jag älskar att fota närbilder och har hört väldigt mycket bra om det här objektivet så ville jag testa det också. Största fördelen med Tamrons objektiv är att det är lättare att fota djur och insekter, sånt man inte kan komma lika nära. 
 
Jag är absolut ingen expert, men mitt första intryck var sådär. Det är ett bra objektiv som tar väldigt fina bilder, men det är ganska stort och tungt (speciellt i relation till min väldigt lilla och lätta systemkamera och jämfört med mitt andra macro-objektiv), känns lite klumpigt och så tycker jag att det är svårt att veta hur nära saker man kan komma. Men det har nog också mycket med vana att göra.
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.
 
Två bilder tagna av mig med Tamron 90mm f/2.8 Macro:
 
 
 
 
 
Har ni prövat det här objetivet? Vad tyckte ni? 
Har ni prövat något annat objektiv från Tamron?
 

Inte helt fel att få fira sin födelsedag i ett karibiskt paradis!

Idag fyller jag 25 år, och att få vara på Aruba idag är nog inte helt fel. Annars skulle jag ha varit i ett kallt och ruggigt Mariehamn och jobbat. Så jag ska inte klaga idag! 


Live från Aruba

Nu är jag på Aruba tillsammans med min pojkvän! Vi kom hit till hotellet igår ca tre lokal tid (ca åtta svensk tid) efter att i varit vakna och på resande fot sedan fyra på morgonen svensk tid. Så man var nog ganska trött, men vi gick runt lite och tittade, tog en drink, åt middag och sedan var det nästan sovdags. 

Vi har wifi här på hotellet, så jag tänkte skriva ett inlägg nu och då när jag känner för det, och så kommer det upp några tidsinställda med några dagars mellanrum. Här är det väldigt vackert, men otroligt varmt, fuktigt och blåsigt! Och stranden är så vit så jag knappt kan se något, den bländar så otroligt. Idag vaknade vi som väntat tidigt, men vi såg på tv, åt frukost, var på infomöte med ving och efter det har vi latat oss på stranden, simmat och ätit. En helt okej dag alltså. 

Några bilder tagna igår :


Varför vi valde att fara till Aruba

När vi funderade på vart vi skulle resa hade vi några krav: 
 
- Varmt och soligt
- Fina stränder
- Direktflyg
- All inclusive
 
Målet med resan är att vi ska få njuta av sol och värme och fina stränder utan att behöva bekymra oss om mellanlandningar och var vi ska äta. Vi ska kunna slappna av, lata oss utan dåligt samvete. Vila upp oss efter jobb och slutarbeten. Plus fira att jag fyller 25 år (imorgon!). Vi både kände oss mer sugna på att fara till Karibien än att fara till Thailand eller ditåt. Så då blev det Aruba. Om det blev ett bar val eller inte lär vi väl få veta först efteråt.
 
Hotellet:
 
Bildkllor här och här
 

Det här inlägget är tidsinställt, så om allt har gått som det ska så borde vi vara framme nu, hotellet som vi ska bo på ser ni på bilderna under. Jag vet inte om jag alls kommer blogga medan jag är borta, men jag har i alla fall tidsinställt några inlägg, jag tar med kameran och när vi är hemma igen så ska ni få veta allt! Eller i alla fall allt jag orkar och vill berätta. 
 

RSS 2.0