"Bli vegan och rädda klimatet!"

I Sverige står matkonsumtionen för cirka 20 % av utsläppen av växthusgaser (metan, lustgas och koldioxid). Av det kommer 75 % från kött, ägg och mejeriprodukter. Allra värst är nötköttet. Det visar forskning från Chalmers Tekniska Högskola, där Fredrik Hedenus och David Bryngelsson har undersökt saken. (Läs mera här). 
 
Enligt dem ser växthusgasutsläppen per person och år ut så här:
 
Snitt idag: 1 800 kg
Lakto-/ovo-vegetarian: 1 200 kg
Vegan: 500 kg
 
Av det en ko äter så blir bara ca 2-3 % muskler, det är alltså en väldigt oeffektiv process som leder till mycket växthusgaser och ganska lite mat för människan. Hos en kyckling blir ca 20 % av det den äter muskelmassa. Kyckling är alltså mer klimatsmart än nötkött, men mest klimatsmart är det ändå att äta helt veganskt. Och då har man ändå räknat in transporter och så vidare. Så ifall man inte bryr sig om djuren kan man ju i alla fall bry sig om planeten och klimatet och därför välja att äta mer veganskt. 
 
 
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

En mysig och nyttig frukost

Jag har aldrig varit en frukostperson. Om jag äter genast när jag vaknar på morgonen får jag ofta ont i magen eller börjar må illa - men äter jag inte så blir jag yr och svimfärdig och kan knappt göra något alls. Så jag har alltså lärt mig att jag helt enkelt är tvungen att äta frukost. Jobbdagar stiger jag upp nästan en timme tidigare än jag skulle behöva, bara för att jag ska ha tid att äta i lugn och ro. Men de lediga dagarna är bäst - att äta frukost så länge man vill är underbart! 
 
Här på bilden ser ni en både god och nyttig frukost, som jag gärna äter på mina lediga dagar. Chiapudding med vaniljsmaksatt sojamjölk och blåbär, apelsin och koffeinfritt rooiboste. Det är en bra början på morgonen tycker jag. 
 
Vad tycker ni om att äta på morgonen? 
 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Packning och andra förberedelser

Imorgon far vi till Sverige, för att sedan fara vidare till Aruba på söndagen. Så det börjar närma sig nu. Lite resfeber har jag nog hunnit få, men samtidigt känns det som att jag knappt förstår att vi faktiskt är på väg. Idag har jag i alla fall fortsatt packa, börjat packa handbagaget, rensat bort lite som jag redan hade packat ner, funderat över om jag har glömt något och så har jag dessutom städat lite här hemma. Och varit på en promenad med mina föräldrar, som var hit över dagen för att besikta min systers bil, samma bil som jag var till verkstaden med igår. Så det är ungefär det jag har gjort idag. 
 
En liten söt uggla vi har på vårt tv-bord:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Träning som passar dig mentalt

Jag har aldrig varit speciellt sportig. I grundskolan gjorde jag som de flesta andra, hade gympa i skolan och spelade fotboll och höll på med friidrott på fritiden. Inte för att jag älskade det, utan mest för att det var så alla andra gjorde. Efter grundskolan har jag i perioder tvingat mig tull gymmet, deltagit i någon mediskurs och promenerat. Men mest legat hemma. 
 
Nu hade jag tänkt ta tag i träningen igen. Stärka musklerna, speciellt ryggen. Öka konditionen ett snäpp. Bli lite rörligare. Jag var på väg till gymmet i någon vecka, men bara tanken på det fick mig att bli på dåligt humör. Jag tycker inte om att vara på gymmet. Därför bestämde jag mig - jag ska bara hålla på med den träningen jag mår bra av, och bara så mycket jag vill! 
 
En sak som jag tror att är väldigt viktig när man väljer träningsform är dels att man själv tycker det är roligt, och dels att träningen passar dig mentalt. Vissa älskar gruppträning, tycker om den sociala delen, tycker att det sporrar att ha gruppen bredvid sig och ha en ledare framför som peppar. Andra tycker att det är skönt att vara på gymmet, ensam, men med andra människor runtomkring sig. Men om man som jag - känslig, lättstressad och ensamvarg - deltar i den typens träning kanske det bara leder till att man blir ännu mer stressad än innan. När man egentligen behöver träning som stärker, lugnar och balanserar. 
 
Därför har jag alltid tyckt om att gå på promenader i skogen eller vid vattnet. Jag blir lugn av det, jag mår bra av det.
En annan sak som jag länge har velat testa är yoga. Jag var ensam hemma, satte mig framför datorn och letade upp en mysig instruktionsvideo. Låg där ensam på golvet och kände att det här passar mig, det här lugnar istället för att stressa ännu mer. Kroppen knakar på tusen ställen och värker i flera dagar efter ett pass. Fast jag mest har legat där ensam på golvet och tänkt på min andning. Det passar mig. 
 
 
 
 
Vilken typ av träning tycker du att passar dig mentalt?

Den finaste promenadrundan i stan

När jag är ute och går så går jag oftast samma runda, och går jag på fotopromenad tar jag vanligtvis också den vägen. Det spelar ingen roll vilken årstid det är - det är alltid lika vackert. Ni har kanske sett någon bild tidigare från samma strandpromenad, men nu har jag redigerat några bilder från en promenad förra veckan, så jag tänkte visa dem. Då var det kallt och snöigt, nu är det nästan bar mark, blåsigt och snöslaskar. Idag har jag också varit ute och gått, men jag hittade inte en enda sak jag skulle ha velat fotografera. Jag skulle knappast ens ha gått utanför dörren om jag inte var tvungen att hämta min systers bil från verkstaden. 
 
Nu till bilderna från den vackra strandpromenaden:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Djurvänlig turism del 2

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om vad man som turist ska undvika att göra med tanke på djuren, det kan ni läsa här. Men om man reser någonstans och ändå vill se djur, vad kan man då göra, utan att djuren behöver lida väldigt mycket? Åsikterna om det här varierar, men enligt mig kan man försöka följa de här punkterna. 
 
1. Dyk och snorkla. Istället för att besöka akvarier eller delfinshower kan man snorkla där det finns möjlighet. Men det är viktigt att inte skada fiskarna eller störa dem onödigt mycket, att inte röra koraller och att inte skräpa ner. 
 
2. Safariresor med guide. Istället för att se på instängda djur i små burar tycker jag att det är mer djurvänligt att besöka ett naturreservat eller nationalpark, gärna i sällskap av en seriös guide, och se djuren på ett säkert avstånd och i sin naturliga miljö. Stör inte onödigt mycket och skräpa inte ner. 
 
3.  Besök djurhem. Det finns på många ställen djurhem som tar hand om övergivna och skadade både tamdjur och vilda djur som de rehabiliterar och ofta släpper ut senare. Vill du göra volontärarbete är det ofta bättre att själv ta kontakt med ett av de här lokala hemmen, många av volontärpaketen som marknadsförs utåt har mer intresse för ekonomisk vinst än för djuren. Djurhemmen tar ofta också gärna emot en liten donation i form av pengar eller varor, fråga gärna hemmet i fråga. 
 
4. Fotografera och rapportera dåliga förhållanden. Ser du djur som far illa har du alltid möjligheten att anmäla det till polis eller djurrättsorganisationer. Fotografera, notera tid och plats. Hemma kan man också senare skriva insändare osv för att öka medvetenheten. 
 
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm. 
 
Vill ni veta mera kan ni läsa tex här

Varför ifrågasätter ingen köttätaren?

Som vegetarian eller vegan blir man ofta ifrågasatt. Varför man inte äter kött/ägg/etc. Varför man ska vara så besvärlig, kan man inte bara vara som alla andra. Man får höra kommentarer som "äter du sallad så äter du ju upp kaninens mat" eller "jag kan inte leva på sallad, jag är ingen kanin". Man får höra attt grönsaker också har känslor och att de också lever. Man får höra att man nästan är värst av alla, som vegan har man ju "massor av grönsakers liv på sitt samvete och vet du att tomater skriker när du skär i dem?!?!". 
 
Men knappt någon ifrågasätter en köttätare. De enda som gör det brukar vara vegetarianer eller veganer, och de får då höra till exempel "Snark!! Ge fan i vad och tala om vad andra vuxna människor ska äta. Tröttsamma veganer!!" (riktig kommentar på ett blogginlägg). Men att vi skulle försöka tvinga på dem vår vegannorm mer än de tvingar på oss (och alla andra) sin köttnorm glömmer de bort. Jag tror att de flesta veganer har vuxit upp med tjat om att de borde äta en det ena, än det andra - allt från kött, ägg och mjölkprodukter. 
 
Men grejen är ju det, vi har en köttnorm. Därför ifrågasätter ingen köttaätaren. Även om köttätandet varken är bra för dig, för djuren, för miljön eller för planeten. Jag läste nyligen en krönika som handlar lite om det här, läs den gärna här. Det är en köttätare som beskriver hur hon aldrig behöver argument för att försvara att hon äter kött, medan hennes bror som är vegetarian behöver tusen argument. Och det är ju sant, det är vi som väljer att osjälviskt göra något för alla djuren och planeten som också måste försvara varför vi gör det, medan köttätarna oifrågasatt kan fortsätta frossa i sina likdelar
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Är det vår i luften?

Förra veckan var det kallt och snöigt här, ett riktigt vinterväder. Igår och idag har det varit flera plusgrader och regn, så snart är det nog inte så mycket snö här längre. Idag hör man fåglarna kvittra också, det känns verkligen som att det är vår i luften - även om det bara är januari! 

I måndags :


Idag:


Love

 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Säger du inte nej till mobbning skulle du lika bra kunna vara mobbaren

En kille i skolan som får höra elaka ord av en annan på klassen. En kvinna på arbetsplatsen som blir förminskad och nertryckt av en kollega. En utlänsk kille på stan som får glåpord skrikna efter sig. En tjej på krogen som några killar kallar hora. Vi alla har antagligen sett - eller själva upplevt - en liknande situation. Mobbning finns överallt, både bland barn och vuxna, bland kvinnor och män. 
 
Mobbaren mår inte bra sägs det, det är därför han känner att han måste trycka ner någon annan. Ofta tror jag att det kan vara sant. Hen är kanske osäker på sin plats i samhället, har svårt i skolan eller har/har haft det jobbigt under uppväxten. Och offret har oftast inte gjort något speciellt för att bli drabbad. Hen kanske är lite överviktig, har glasögon, har speciella kläder, pratar konstig, har en annorlunda hobby - eller vad som helst. Vill man börja mobba någon går det alltid att hitta något att haka upp sig på. 
 
Men det är inte mobbaren eller mobboffret jag vill fokusera på här - jag vill fokusera på alla andra runtomkring. Alla andra som varken blir mobbade eller mobbar. Alla andra som ser mobbning i sin omgivning, men antingen inte låtsas se det eller inte vill lägga sig i. Det är ganska många människor. 
 
Det jag vill be de här människorna att göra är: Säg ifrån! Visa att du inte tycker att mobbning är okej! Bry dig! Ofta upplever den mobbade att det är den mot världen, även om det egentligen bara är en eller ett par som mobbar. De som inte låtsas se, de som inte visar att de är på offrets sida, skulle lika bra kunna vara en del av mobbarna. Man behöver ofta inte ens göra så mycket, det kan räcka att säga till den utsatta att man såg vad som hände och att man inte tycker att det var okej. Att säga till mobbaren när hen säger eller göra något att det inte är okej, att det är fel och att det inte är det minsta roligt kan till och med rädda liv. Står man upp för den utsatta kan man till och me få mobbningen att sluta - speciellt om majoriteten ställer sig på den mobbades sida. Ibland kanske man inte vågar säga ifrån, man kanske är rädd att själv bli utsatt. Men därför vill jag uppmana så många som möjligt att säga ifrån, då har mobbaren ingen makt kvar längre. Och det spelar ingen roll om det är i skolan, på jobbet eller på krogen.
 
Det här är något som jag vill bli bättre på i år - att våga säga ifrån om jag tycker att någon behandlar någon annan fel. Och förhoppningsvis hjälper alla ni andra också till, för tillsammans kan vi göra stor skillnad! 
 
Säg nej till mobbning:
 
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm, fotad med stativ och fjärrutlösare.

Vad var det jag tänkte blogga om?

Jag tycker att det är lite kul, så i brist på mer givande iblägg så berättar jag det här istället. Jag jobbar ju väldigt praktiskt. På somrarna med trädgårdsarbete, och nu under vintern så skottar jag snö, städar, målar och lite diverse. Men oberoende vad jag gör så tänker jag ju hela tiden, det är det bästa med ett jobb som är praktiskt tycker jag. Jag tänker i timmar på varenda liten sak (inte ältar dåliga saker, utan mer nya tankar och idéer). Ofta hinner jag komma på många bra idéer på blogginlägg, men jag skriver sällan ner dem genast. Så ibland kommer man hem med fem bra idéer, eller som idag - så har man tydligen glömt bort alla bra idéer man hade. 
 
Jag skyller det på att jag har tänkt på annat, att jag har börjat få lite resfeber och att de starka rengöringsmedelsångorna kanske luckrade upp minnet lite. Hur som helst så kan man skriva ett inlägg om det också. Alla inlägg behöver faktiskt inte skrivas med förhoppning om att förändra världen. Ibland räcker det att man skriver vad som snurrar i ens tydligen lite snurriga hjärna. 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Jag längtar till sommaren

Det är jag nog inte ensam om, kan jag tänka mig. Det ska bli skönt att fara till värmen nu i två veckor, men det skulle nog inte vara helt fel att komma tillbaka och så skulle våren ha börjat här. Det lär ju inte hända, men man kan ju alltid hoppas. Nu har jag ju redigerat en massa sommarbilder, och det gör ju inte direkt att man längtar mindre.. Nåja, sommaren kommer när den kommer, inte mycket man kan göra åt det.
 
En bild från i somras: 
 
 Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm. 

Djurvänlig turism del 1

Nu under vintern far många människor på semester till varmare länder, inklusive jag själv. Oberoende vart man far som turist så har man möjligheten att påverka, och på platser där turistnäringen är väldigt viktig så har man ännu större möjligheter. I det här inlägget vill ja ge några tips på hur man kan turista lite mer djurvänligt, så att så få djur som möjligt behöver lida för vår skull!
 
1. Köp inte souvenirer som är gjorda av djurdelar som päls, läder, tänder, ben, fjädrar osv. Var speciellt försiktig med souvenirer som är gjorda av delar av utrotningshotade djur, som elfenben eller tigerpäls. Är du osäker så är det bättre att låta bli att köpa. 
 
2. Ta inte fotografirer med tigrar, elefanter eller liknande. Ofta hålls vilda djur under dåliga förhållanden, drogade och misshandlade så att turister ska kunna ta foton tillsammans med dem. Vill ingen ta ta foton så kommer de här djuren inte längre hållas i fångenskap. 
 
3. Be om vegetariska eller veganska alternativ när du äter ute. Märker restaurangerna att det finns efterfråga kommer ofta utbudet också att öka. 
 
4. Besök inte evenemang som bara går ut på djurs lidande. Exempel på det här är tjurrusningar, tuppfäktningar eller hundslagsmål. De här aktiviteterna är förbjudna på många ställen, men finns fortfarande. 
 
5. Besök inte cirkusuppvisningar, delfinshower och andra liknanade uppvisningar. Djuren är ofta under dåliga förhållanden och tvingas ofta uppträda många timmar per dag och göra onaturliga saker. 
 
6. Delta inte i elefantridning i djungeln, kamelridning i öknen eller liknande. De här djuren arbetar ofta många timmar per dag och få ofta dåligt med både mat, vatten och vila.
 
 
   
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.
 
Vill ni veta mera kan ni titta till exempel här

Har ni tips inför resa och med tanke på packningen?

Som jag skrev i förra inlägget så har jag börjat packa nu inför vår resa. Vi far två veckor till Aruba (i Karibien). Det längsta jag förut har varit borta är en vecka på Gran Canaria och andra liknande ställen. En vecka på Kanarieöarna känns ju ganska standard nästan. Till och med Markus har varit dit, även om han nästan inte har rest alls annars. Nåja, till saken. 
 
Nu ska vi ju vara borta i två veckor, och det gör att det känns lite svårare att packa tycker jag. Vad ska man ta med? Hur mycket av allt? Har vi tänkt på allt nu, eller är det något vi har glömt? Hur mycket ryms i väskan utan att den blir för tung? Hur mycket tomrum ska man spara för saker man kanske vill köpa där? Som sagt, en hel del funderingar! Haha, jag hade till och med mardrömmar inatt om att jag hade glömt bland annat bikinin...
 
Så därför tänkte jag, ni alla har ju säkert varit på resa någonstans! Vad är ert bästa tips inför en resa? Och vad är ert bästa packningstips? Alla tips tas emot med tacksamhet :) 
 
Några bilder från Frankrike som jag var till 2012:
 
Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm och Nikkor 55-300mm, sista bilden är fotad av en kompis. 

Packar och redigerar sommarbilder

Det är ungefär det jag håller på med idag. Packar inför resan till Aruba vi ska fara på om ganska exakt en vecka, och redigerar en massa bilder som har blivit liggande sedan i somras. Det ska bli så skönt att fara bort två veckor till värmen och lugnet, jag behöver verkligen det. Jag har så svårt att slappna av här hemma, det finns så mycket man "borde" göra. Så det ska bli skönt att komma bort lite. Det skulle vara skönt att komma ikapp med alla bilder också, det är också en sak som stressar mig lite, fast det egentligen inte spelar så stor roll.
 
Några nyredigerade bilder fotade i somras:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Att bli bemött som vegan på restaurang

Den här veckan har vi restaurangdagar här i Mariehamn. Det innebär att en stor del av restaurangerna här i staden serverar en specifik huvudrätt + efterrätt för bara 20 €. Jag och Markus tänkte därför att vi skulle passa på att fara ut, så igår var vi till Dinos bar & grill och åt.
 
Deras meny för restaurangdagarna var egentligen grillad fläskfilé på grov surdegs-sandwich med sallad, het mangosalsa, sötpotatisfries och rostad vitlökscréme och vaniljinkokt päron med after eight-mousse till efterätt. Men många av restaurangerna hade alternativ för vegetarianer eller veganer. Dinos var (så vitt jag vet) enda med ett helt veganskt alternativ, så därför valde vi det stället. Egentligen fanns det inte med på specialmenyn, men ville man ha veganskt så fick man det ändå till samma pris, jättebra tycker jag! Jag blev faktiskt positivt överraskad av hela middagen - det var väldigt gott, vi blev väldigt bra bemötta och ingen ifrågasatte oss. Är man allergisk för något så blir man ofta respekterad för det, men "egna val" som att bli vegan möts ofta med inställningen att "du dör ju inte om du råkar äta lite bla bla..". Lite som i grundskolan där vi var tvugna att få ett intyg av skolhälsosystern för att få äta vegetariskt - nästan som att det skulle vara något "fel". Hur som helst så blev vi inte alls bemötta så på Dinos, vi fick veganska menyn till samma pris. Vi frågade bara om den veganska rätten när vi kom dit, och efter det blev vi behandlade som veganer resten av måltiden. Vi fick - utan att behöva fråga - after eight-moussen utbytt mot sorbet till exempel. 
 
Det här åt vi: Pasta vegan med oumph, chili, lime, koriander, kokosgrädde och grönsaker toppade med rostade pumpakärnor. Och till efterrätt vaniljinkokt päron med skogsbärssorbet, passionsfrukt och jordgubbe. Te ingick också. Huvudrätten var jättegod tyckte vi både, även om den var lite väl stark för min del. Tummen upp för Dinos alltså! 
 
Några mobilbilder från middagen: 
 
 
  

Underbart vinterväder idag!

Idag passade jag på att fara på en promenad ute i det underbara vintervädret, nu när solen skiner och himlen är blå och jag dessutom är ledig så att jag hinner ut medan det ännu är ljust. Kameran fick självklart komma med. Jobbar jag hela dagarna och far ut och gå först på kvällen brukar det ju redan vara så mörkt, så då känns det ganska onödigt att ta med kameran. Men nu när jag var själv kunde jag gå i lugn och ro och njuta och fota. Mysigt. 
 
En bild från idag:
 
Nikon d3100 och Sigma 17-50mm. 

Myten om mjölk och mejeriprodukter

Jag antar att de flesta av er har vuxit upp och fått lära er att man ska dricka mjölk för att få ett starkt skelett. Typ ett glas mjölk till maten, några skivor ost på smörgåsen och så vidare. Men det här är egentligen helt fel. Mjölk och andra mejeriprodukter är faktiskt dåliga för ditt skelett. Jag tänkte förklara varför, och berätta varför så många fortfarande tror att den här myten är en sanning. 
 
Orsaken till att mjölken är så nyttig för oss sägs vara att den innehåller väldigt mycket kalcium (som skelettet består av), och att skelettet därför byggs upp och blir starkare om man dricker mycket mjölk. Men det är inte riktigt sant. Norden och USA är de platser där man dricker mest mjölk, och där man dricker mjölk hela livet. Men det är samtidigt i de här länderna som antalet benfrakturer är störst och benskörheten vanligast. Det kan ju låta lite konstigt tycker jag, om nu mjölk är så bra för skelettet. Men vet ni vad det beror på?
 
Det är sant att skelettet behöver kalcium för att bli starkt. Men när vi dricker mjölk och äter animaliskt protein bildas en syra i kroppen för att bryta ner det. Kroppen har en känlig pH-balans och kommer därför att reagera på den här försurningen. För att neutralisera det behövs basiska ämnen (tex fosfat), och kroppens bästa källa till fosfat är skelettet. Så dricker du mycket mjölk eller äter andra mejeriprodukter och animaliskt protein kommer du på samma gång bryta ner skelettet. Och vet ni vad det värsta är? Det är sant att mjölk innehåller mycket kalcium - men vi människor har väldigt svårt att ta upp kalcium från de här källorna. 
 
Det man däremot ska äta om man vill ha ett starkt skellet är grönsaker. Grönsaker, frukter, nötter osv innehåller alla mer eller mindre kalcium, och i sådan form som kroppen lätt tar upp. Orsaken till att vi fortfarande får höra hur bra mjölken är både i skolan och hos läkaren är att mjölk- och mejeriproducenterna är så stora, rika och har mycket makt. Det är bra affärer helt enkelt för dem om vi fortsätter tro att deras produkter är bra för oss. 
 
Och kom ihåg: Komjölken är gjord för kalvarna och därför tycker jag att istället för att vi tar kalvens babymat så äter vi vår egen mat istället. Eller vad tycker ni?
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.
 
Vill ni veta mera rekommenderar jag dokumentären Forks vs Knives, eller att ni kikar in tex här eller här
 
Ps, jag har ibland fått höra att det är lätt för mig att vara vegetarian för att jag aldrig ens har tyckt om kött. Men kanske jag alltid har kännt så för att jag inte kunde tycka att det var gott när jag visste hur någon hade lidit för det? Angående mjölk, grädde, smör, ost och yoghurt har jag alltid tyckt väldigt mycket om det. Men inte heller det smakar lika gott nu när jag har insett mer och mer om djurnäringen, och därför är jag nu istället så gott som vegan. För att jag inte tycker att lidande smakar gott - och för att jag inte tycker att det är rätt mot djuren och miljön! 

The challenge is to silence the mind.

Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Varför måste man vara perfekt för att få kalla sig vegan?

En sak jag tycker att är ganska tråkig är att det är lite svart eller vitt. Det här med att vara vegan eller vegetarian. Och inte ur köttätarnas synvinkel, utan oftast enligt de som själva är veganer eller vegetarianer. 
 
Att vara vegan eller vegetarian är är mer eller mindre en livsstil. En bra livsstil enligt mig, som kämpar och står för många bra saker. Men jag tycker att det är synd att det ska vara så extremt. Antingen så lever man helt perfekt, eller så ska man skämmas för att man kallar sig vegan, för "är man vegan så ska man inte bla bla bla...".
 
Måste man göra det så svårt, och måste man peka fingeråt dem som ändå försöker göra något för djurens skull? Jag läste till exempel på Fokis blogg idag att hon hade lagat vegetariska pestobiffar. Roligt tycker jag, hon brukar ju ofta äta kött, men nu har hon gjort ett försök med att göra vegetariska biffar. Men vet ni vad det står i hälften av kommentarerna? Inte att hon är duktig och har gjort något bra, utan att biffarna inte är vegetariska - de är lakto- ovo- vegetariska. Och att hon inte ska skriva något innan hon vet fakta. Även om hon någon dag innan skrev att hon inte visste skillnaden mellan vegan och vegetarian, men att en kock hade berättat lite för henne. Varför måste man kritisera någon som ändå försökte göra något bra, bara för att hon inte har helt koll på termerna? Det är nog många som inte har helt koll. Och varför kan man inte bara se att det ändå var ett försök i rätt riktning? Skulle det ha varit bättre med vanliga köttbiffar?
 
Det värsta är att det ju är vi vegetarianer och veganer som har bäst koll, och som tydligen också känner att vi måste rätta alla andra som inte har helt koll. Om man nu helt avstår från kött är väl det en bra sak? Lika om man avstår från kött, ägg och mjölkprodukter. Eller kött, ägg, mjölkprodukter, djurtestade produkter, kläder av ull eller läder, djurparker, turism som uttnyttjar djur, cirkusar osv... Om man verkligen är en vegan - både vad gäller maten och livsstilen i stort. Men om jag har ett par skor av läder. Om jag en dag äter lite ost. Om jag är på restaurang och det bästa de kan erbjuda är lakto- ovo- vegetariskt. Är jag då mitt i allt en dålig person? Får jag då inte längre kalla mig vegan eller vegetarian? Är jag mitt i allt nästan sämre än de som äter kött och inte tänker på djuren överhuvudtaget? Vad vill ni att jag kallar mig själv då? 
 
Jag tycker att man istället bara skulle kunna uppmuntra alla val som gynnar djuren, istället för att peka ut minsta lilla fel eller misstag. Vad tycker ni?
 
Kalvar som ska växa upp för att slaktas: 
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Några bilder från helgen

Nu är jag på väg hem igen, bara några timmars resa kvar. Helgen har varit ganska bra, men intensiv. Man försöker ju klämma in så mycket som möjligt på en kort tid. 

Några mobilbilder från helgen :


Examensfirande

Nu ikväll ska jag fara hem till Brändö, och därefter vidare till Pargas tillsammans med mina föräldrar. Vi ska fira att två av mina kusiner har tagit examen. Då träffar vi antagligen en del släktingar, och sen ska vi dessutom fara och hälsa på mammas faster och sova hos min moster och hennes man. Det blir ganska mycket resande på relativt kort tid, men för en gångs skull kommer jag bara med som passagerare, så då kan jag ju sova i bilen. 
 
Vad ska ni göra i helgen? 
 
En bild på min familj när min ena syster just hade blivit student:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm, fotad med stativ och fjärrutlösare. 

Att kritisera skapar bara motstånd

Det spelar inte så stor roll vad vi pratar om. Det spelar inte så stor roll om vi har rätt eller fel. Det som spelar störst roll är hur vi säger saker. Och sedan är det ju alltid bra om vi har fakta och bra argument att grunda det på. 
 
Det är väldigt vanligt att vi människor inte tycker om kritik, och inte tar kritik på ett konstruktivt sätt. Såklart finns det ju kritik som inte är konstruktiv överhuvudtaget, men det är inte den kritiken jag pratar om nu. Nu pratar jag om kritik som har mycket sanning i sig, och kritik som man verkligen skulle kunna lära sig saker från. Men som sagt, det ligger nästan i människans natur att inte tycka om kritik eller åsikter som strider mot ens egna värderingar. 
 
Blir man kritiserad så reagerar de flesta på något av de här sätten: 
- Känner sig attackerad och försvarar sig.
- Känner sig attackerad och stänger in sig i sig själv.
 
Oberoende vilket av alternativen ovan man använder sig av slutar det nästan alltid på samma sätt. Inte så mycket händer. Man fortsätter som förut. Man försvarar sitt sätt - utåt eller inom sig - även om det kanske egentligen inte är det bästa sättet. Känner ni igen er? 
 
Vill man lyckas få människor att lyssna och förändra sig är det därför otroligt viktigt att vara öppen och accepterande, att informera utan att kritisera, att ge tips och inspiration, att uppmuntra också små försök. Det tänker jag mycket på när jag skriver mina blogginlägg (speciellt inläggen som handlar om djurrätt osv), men ibland är det svårt. Det är svårt för att det är saker som väcker så mycket känslor inom en, man blir så ledsen, arg och frustrerad. Vill att andra ska förstå saker i samma takt som jag förstår, vill att människor ska se världen på samma sätt som jag gör det. Man blir kritisk, attackerar människor som inte tänker på samma sätt. Jag menar ju självklart inget illa med det egentligen, det känns bara så hopplöst. Jag borde egentligen fokusera på alla små framsteg som görs hela tiden, se alla de bra sakerna. Jag vill ju bara att det ska gå ännu snabbare, så att inte ett enda djur till ska behöva lida och dö i onödan. Det är ju för djurens skull..
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Idag har jag skottat snö

Idag var jag ensam på jobbet största delen av dagen. På eftermiddagen var en annan där, men hon har en knäskada så hon kunde bara göra kontorsarbete idag. Och igår var situationen ungefär likadan. Igår var det nästan snöstorm, allt bara yrde runt åt alla håll. Idag var det inte lika blåsigt, men snön föll konstant. Så idag har jag jobbat ute hela dagen, jag har skottat snö. Och inte bara lite snö heller.. Begravningsplatsen är ganska stor, och jag fick göra allt för hand (vågade inte pröva någon maskin, ingen har visat hur de funkar och skulle ju vara lite snopet att välta en gravsten eller något). Så jag skottade och skottade. I början var det ganska tungt, men efter ett tag kom man in i det och då var det ganska skönt. Passligt kallt och skönt att få lite träning! Tror jag har träningsvärk i benen imorgon.
 
Vad har ni gjort idag?
 
En bild från en annan vinterdag (utsikten från vårt fönster): 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Saras fotoblogg?

Jag har funderat en hel del på min blogg och på vart den är på väg. I perioder har jag knappt bloggat alls, i andra perioder har jag bloggat flera gånger per dag. Jag har haft den här bloggen i lite mer än fyra år. När jag startade den var tanken att det skulle vara en ganska renodlad fotoblogg, och det spåret hade jag länge. "Saras fotoblogg" står det ju ännu headern. 
 
Men jag har samtidigt funderat många gånger på att också skriva om andra ämnen. Eller att helt sluta blogga. Fotograferandet har varit en av mina största hobbyer och bloggen var ett perfekt ställe att visa upp bilderna på. Fotografering är också ett ämne som är ganska lätt och "ofarligt" att skriva om, det är inget ämne som gör andra upprörda. Men i takt med att åren går och jag mer hittar det som innerst inne är jag, känner jag att jag också vill skriva om ämnen som verkligen berör mig - ämnen som kan väcka starka känslor. 
 
Nu senaste tiden har jag ju också gjort det, jag har bland annat skrivit ett antal inlägg som berör djurrätt och veganism. Och det känner jag att jag vill fortsätta göra. Men att då kalla det en fotoblogg tycker jag att känns lite fel. Jag kommer såklart att fortsätta fotografera och visa upp bilder jag har tagit, men bloggen kommer med tiden få mera djup och variation tror jag man kan säga. Och eventuellt en ny header, om någon orkar ta tag i den. 
 
Ett självporträtt på mig taget för ca två år sedan:
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm, taget med stativ och fjärrutlösare. 

Försöker komma ikapp med bilderna..

Jaha, då var det måndag igen då. Veckorna bara går. Jag har så mycket jag vill göra, men allt tar så mycket tid. Eller allt tar mer tid än jag tror. Mitt stora projekt jag har nu - och har hållit på med i någon vecka redan - är att redigera en massa bilder. Jag har inte fotat så mycket de senaste åren, inte jämfört med innan. Men nu när jag går igenom och redigerar bilder sedan 2014 någon gång så känns det nog som att det var mycket bilder ändå. Jag har varit så dålig på både fotandet, bloggandet och redigerandet senaste året, men nu försöker jag ta igen i alla fall redigeringsdelen. Går igenom allt och redigerar bilder jag tycker om, och sätter i en egen mapp. Så när jag sedan väl bloggar och inte har några nya bilder jag vill visa så går det snabbt att leta upp något där. Det är i alla fall tanken. 
 
Två nyredigerade bilder från i våras:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Att vara vegan är inte extremt

När människor får veta att någon är vegan så reagerar de ofta och tycker att det på något sätt är extremt att leva så. Konstigt. Överdrivet. Onaturligt. Svårt. Orsaken till det är ju den otroliga köttnormen vi har i vårt samhälle - de flesta äter kött eller andra animaliska produkter till varenda måltid. Om man då är vegan så kan de känna att det knappt finns något kvar att äta. Att man typ får äta ett salladsblad och inte så mycket mer. 
 
Men egentligen är det ju inte alls så, det är ju inte alls extremt och svårt. Vet ni vad som är extremt? Att tycka att det är naturligt och rätt och bra att varje dag döda miljontals djur bara för att äta något som vi inte ens behöver äta. Att tycka att vi har rätt att tvångsinseminera kor, slita deras dygnsgamla kalvar ifrån dem och själva ta kalvarnas mjölk och göra en massa olika produkter av dem som inte ens är bra för oss och sedan döda kon när hon efter ett otroligt påfrestande liv inte längre ger tillräckligt med mjölk. Ett inlägg om mjölk kommer så småningom. 
 
Att istället äta grönsaker, spannmål, frukt, bär, svampar och alger och andra växter är inte extremt. Det är gott, hälsosamt, hållbart för planeten och leder inte till alls lika mycket lidande och död. Lite ovant kan jag hålla med om, eftersom butikshyllorna i affären svämmar över att olika produkter gjorda av kött, mjölk och ägg. Men det finns veganska alternativ till det mesta, det gäller bara att leta lite mera för att hitta dem. Och viktigast av allt - att ändra sin egen inställning! För kom ihåg, det finns inget extremt med att bry sig om planeten vi bor på och att bry sig om de som bor på den tillsammans med oss. 
 
Vad är er inställning till att äta veganskt?
 
 Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.

För exakt ett år sedan...

...hade jag dimission! Då blev jag äntligen utexaminerad hortonom, efter fyra och ett halvt års studier. Jag kom igång så sent med slutarbetet, så därför tog det ett halvår extra. Jag for från Mariehamn till Ekenäs dagen innan och sov hos min kompis Malin och hennes pojkvän. Malin var också den enda jag kände som kom med på dimissionen - utan henne skulle jag nog inte ens ha farit dit. Efteråt bjöd Malin mig på middag för att fira. Jag tyckte inte att det var så mycket att fira eftersom jag ju inte ens blev klar i tid. Men varken Malin eller min pojkvän blev heller klara i tid, och ändå tyckte jag att de var jätteduktiga som blev klara alls! Synd att jag ska ha så mycket högre krav på mig själv. 
 
Jag tänkte visa några bilder från dagen, fotografera av antingen mig eller Malin:
 
Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm.

När huvudet är fyllt med ord är det dags att sätta sig ner och skriva

Jag vet inte hur det fungerar för er det här med att läsa och skriva. För mig har läsandet alltid varit det viktiga. Det har på något sätt varit som att tanka, men istället för att tanka bilen med bensin har jag tankat huvudet med ord. Alla ord i alla böcker jag har läst har fyllt upp mitt huvud. Alla tankar och känslor har skapat nya tankebanor hos mig. Men nu känns mitt huvud fyllt. Jag älskar fortfarande att läsa, men läsningen känns på något sätt inte lika givande längre. Lika som det inte går att tanka en fulltankad bil utan att köra lite emellan, så går det heller inte att tanka huvudet hur mycket som helst utan att också på något sätt använda upp det. 
 
Allt som oftast nu när jag sätter mig ner med en bok får jag antingen dåligt samvete (som jag skrev om i det här inlägget) eller så vill jag stiga upp och skriva. Alla tusentals ord har i mitt huvud bildat massor med olika texter, och om jag inte får skriva det först så blir läsandet nästan meningslöst. Jag har alltid tyckt om att skriva, men nu känns det som att jag älskar det. Att skriva av mig i dåliga stunder har alltid hjälpt, men nu vill jag skriva om allt jag tänker på och allt jag tycker. Jag vill skriva och skriva och skriva. Det känns nästan som att jag skulle kunna sitta och skriva dygnet runt. 
 
Lite flummigt inlägg kanske, men så ser det ut när huvudet är överfullt med ord och tankar.. 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm. 

Julgodis

Nu tänkte jag att jag skulle visa några bilder jag tog för något år sedan, men som sedan dess har blivit liggande i mitt arkiv. Det känns ju lite tråkigt, det är ändå bilder som jag kände mig nöjd med och som jag fortfarande tycker att är fina. 
 
Vad tycker ni om bilderna?
 
Julgodis på en frostig brygga:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Att ge sig själv dåligt samvete

Om det finns något jag är bra på så är det att ge mig själv dåligt samvete. Så länge jag kan komma ihåg har jag alltid haft en känsla av att jag inte gör tillräckligt, att jag inte är tillräckligt bra. Eller jag har kanske känt mig tillräckligt bra - men bara när jag hela tiden stressar och har ångest för att göra allt som jag förväntas och borde göra. Typ som att alla andra är jättebra så de är, och jag har samma potential men jag är för lat för att använda den. Förstår ni hur jag menar?
 
Vissa människor verkar ju ha obegränsat med energi, de vill hela tiden göra saker och har det inget att göra på en dag så får de typ tråkigt. Medan jag blir trött av att göra någon sak nu och då, jag kan behöva flera dagar att vila efter att jag har gjort något speciellt en helg. Jag kan vara så trött efter jobbet att jag varken orkar laga middag eller göra något vettigt, inte för att jobbet var sådär extra tungt, utan mest för att jag så lätt blir trött och energilös. Gör jag ändå saker när jag är sådär energilös leder det oftast till att jag antingen blir ledsen och ligger i sängen resten av kvällen, eller att jag blir sur och snäsig. 
 
Egentligen vet jag inte heller riktigt varför jag känner sådana krav och förväntningar på mig hela tiden. Nu bestämmer jag ganska mycket över mitt eget liv, men det har nästan gjort det ännu värre. Som idag. Idag har jag varit till banken, apoteket, optikern och pastorskansliet på olika ärenden. Gående i kylan. Ännu idag eller imorgon behöver jag göra lite växtservice och tanka. Det går hur bra som helst att göra det imorgon, då har jag också en ledig dag. Men ändå sitter jag nu typ på helspänn och har ångest och dåligt samvete för att jag inte gör det NU när jag ju har tid och ändå bara gör "onödiga" saker. Det har gått så långt att jag knappt kan njuta av att göra något alls, vad jag än gör så måste det vara "nyttigt", annars ger jag mig själv bara dåligt samvete. Typ som att jag inte förtjänar att göra sånt jag vill göra, när jag har annat som jag borde göra. Men som vuxen så blir på något sätt den där borde-listan oändligt lång, utan slut helt och hållet kanske. Och lösningen på det är ju att prioritera, det vet jag. Att ge sig själv dåligt samvete för att man skulle kunna göra mer är ingen bra idé. Ändå verkar jag inte kunna ändra mitt tankemönster...
 
Är det någon som också känner så här, eller som har tips på hur man kan göra för att sluta känna så? 
 
 
Att fotografera blommor är en av de sakerna som jag har tyckt om och mått bra av att göra:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Fotografering både inne och ute idag

Det har varit korta veckor för mig nu senaste månaden. Jag jobbar ju bara 60 % nu under vintern (brukar jobba måndag-onsdag), men inför jul och nyår tog jag kompledigt på onsdagen, och idag är jag ledig eftersom det är trettondagen. Väldigt skönt om jag ska vara ärlig. Idag har jag haft ovanligt mycket fotoinspiration, jag fotade en massa här i lägenheten, efter det satt jag och redigerade bilder ett bra tag och sedan bar det av ut på en promenad för att fota i det fina vintervädret. Förutom det har jag städat lite smått och putsat upp alla mina skor, bilder på det kommer kanske i sinom tid. Kanske imorgon, kanske om ett år - det är det ingen som vet. Nu ska vi hur som helst börja laga något att äta, har inte ätit sedan frukost så börjar känna mig hungrig!
 
En av bilderna jag tog idag i vårt sovrum:
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.  

När någon man älskar inte mår riktigt bra

Ni alla som har eller har haft ett husdjur vet säkert hur svårt det är när han eller hon inte mår riktigt bra längre, av ålder, sjukdom, skador eller olyckor. Djuren lever inte för alltid. Jag har haft många olika djur när jag har varit yngre, men för varje år som går blir det svårare. Svårare att acceptera livets gång, svårare att se på och inget kunna göra. Tills det till slut blev så svårt att jag inte längre ville ha egna djur - det kändes inte värt sorgen och känslan av maktlöshet. Även om den ovillkorliga kärleken av ett djur kan vara det bästa och finaste vi får uppleva här i världen. 
 
Som sagt har jag nu inga egna djur, förutom en kanin som bor hemma hos mina föräldrar. Men mina föräldrars katter - speciellt Spotty som tillsammans med sina syskon bodde under min säng de första veckorna - har en speciell plats i mitt hjärta. Och att nu se hur Spotty blir smalare och tovigare hela tiden, och veta att man inte kan göra något, känns inte roligt. Man får bara se till att han har det så bra som möjligt så länge som möjligt helt enkelt. Och passa på att krama och pussa honom så mycket som möjligt när man är hemma och hälsar på. <3
 
Två bilder på Spotty sommaren 2014:
 
Nikon d3100 och Nikkor 55-300mm.

När julen är slut ska tomtarna ut

Det är konstigt tycker jag hur man ibland kan tröttna på något bara över natten. En sån sak tycker jag att kan vara juldekorationer. Jag plockar gärna fram allt redan till första advent, lyssnar gärna på julmusik varje dag och dricker glögg, men sen så fort julafton är över så är jag trött på det. Speciellt på tomtarna och annat sånt. Så igår när vi gjorde en riktigt storstädning här hemma fick nog tomtarna flytta tillbaka in i sitt skåp. Den lilla julgranen och ljusstakarna får stå framme ännu en stund. Idag när vi ska fortsätta får vi se vad mer jag har tröttnat på.
 
När tycker ni att man ska plocka undan alla julsaker?
 
En tomte hos mina föräldrar:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Ett nyår utan kött och alkohol

Gott nytt år allihopa!
 
Hoppas att ni hade en fin nyårsafton. Jag hade en ovanligt bra dag, jag fick fira det lite mer på det sättet jag ville. Nyår har aldrig riktigt varit min grej nämligen. Jag har varit så otroligt mentalt trött efter julfirandet och allt resande fram och tillbaka, så jag tog ledigt hela dagen och var hemma och vilade upp mig istället. Jag höll på att inte få något gjort alls, men som tur var kom min syster på besök en sväng och fick fart på mig. Vi funderade lite på nyårsmeny, och hon kom också med mig och handlade. Jag och min pojkvän firade hemma bara han och jag, jätteskönt. Vi lagade trerätters middag, spelade Little big planet, tittade på fyverkerier och tog det lugnt. 
 
 
Så här såg vår meny ut:
 
Förrätt:
 
Vegansk skagenröra på svartbröd. Röran är gjord på havrebaserad gräddfil, dill, salt, peppar, citronsaft och svart tångkaviar. Allt toppat med tångkaviar, sallad, en dillkvist, gurka och rivet citronskal. 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm. 
 
Huvudrätt:
 
Hamburgare med surdegsciabatta, quornbiff, sås och grönsaker, serverat med klyftpotatis och morot.
 
Samsund S4mini.
 
Efterrätt:
 
Fruktsallad med vispad sojagrädde och en sås gjord på apelsin och citron. 
 
Planen var en helt vegansk måltid, men det lyckades inte riktigt helt. Quornbiffen innehåller äggvita och butiken hade slut på den veganska gräddfilen så blev vanlig till hamburgersåsen. Till det drack vi alkoholfri äppelcider. Allt blev väldigt gott tycker jag, det fick till och med godkänt av min pojkvän som själv inte är vegetarian. Så jag är nöjd! Ju mer jag prövar olika veganska alternativ, desto lättare och roligare känns det att laga mat också! Tångkaviaren var jag till exempel lite skeptiskt till, men den blev jag positivt överraskad av! 
 
Hur var ert nyår? 

RSS 2.0