Ni som läser bloggen - varför gör ni det?

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt vad jag ska göra med bloggen, därav den dåliga uppdateringen. Jag känner att det är ganska meningslöst att blogga om min vardag, vem bryr sig om det liksom? Samtidgt har jag haft inriktningen fotografering på bloggen (med blandade resultat), men nu känns det inte lika roligt längre. Det finns så många andra som är mycket duktigare på att fotografera, och jag vill bidra med något. Förändra världen till något bättre. Det kommer jag knappast lyckas med med mina medelmåttiga bilder som i slutändan inte betyder något. Jag har lite tappat fotolusten just därför - det känns så onödigt. Det jag nu brinner mest för är orättvisor i världen. Främst när det gäller hur vi behandlar djur, men också oträttvisor mellan könen, nationaliteter osv. Det är ju där jag vill göra en förändring i världen. Det åstadkommer jag varken med att blogga om min vardag eller att blogga om fotografering. Men samtidigt vet jag inte hur det blir om jag byter inriktning och bara bloggar om de här ämnena. Hur länge kommer jag ha något att skriva? Bryr sig någon om att läsa det jag skriver? För det är ju samma sak här - det finns ju andra som är bättre än mig på allt. Därför vet jag inte ens om det är någon nytta att jag fortsätter skriva. Men samtidigt tycker jag ju om att skriva, jag tycker om att få kommentarer och ha kontakt med er läsare. Bloggen har ju varit mitt största fritidsintresse i många år, vad ska jag göra om jag inte längre bloggar? 
 
Därför tänkte jag att jag skulle fråga er som av någon anledning kikar in här. Varför läser just du bloggen? Vilka inlägg tycker du bäst om och vad ska en blogg innehålla för att du ska fortsätta läsa den? Jag skulle verkligen behöva er hjälp och skulle uppskatta om ni tog er tiden och svarade! :)
 
Två bilder på mig tagna häromdagen:  
 
  
Min livskris ledde till att jag en dag förra veckan tog saxen och klippte av en rejäl bit av mitt hår. Har inte haft så här kort hår sedan någon gång i lågstadiet, men det känns bra. Jag behöver förändring just nu. 
 

Livskris, bloggfunderingar och tankar om ett utopiskt samhälle

Nu blir det antagligen ett ganska långt och flummig inlägg. Jag har så mycket jag har tänkt på - och fortfarande inte kan bestämma mig om. Om livet i stort, och speciellt när det kommer till bloggen.
 
Jag har haft den här bloggen i snart fem år, och innan det bloggade jag ett par år på andra bloggar. Jag har alltså bloggat utan uppehåll sedan jag var 17-18 år gammal, och det börjar ta ut sin rätt. Jag har alltid väldigt höga krav på mig själv och medan jag har bloggat har jag dessutom studerat eller jobbat samtidgt. Jag har aldig tjänat ens en euro på att blogga, ändå har det tagit upp en otroligt stor del av min fritid. Varje inlägg tar längre tid än man tror att skriva (speciellt åsiktsinläggen) och eftersom jag dessutom har höga krav på både bra texter och bra bilder så sitter jag och redigerar bilder i timtal. Plus all tid som går åt att fotografera för att ens ha bilder. Det allra värsta är att man aldrig blir klar. Dag efter dag, år efter år. Man kan alltid blogga oftare, bättre, finare bilder, mer välskrivna texter, svara på fler kommentarer. Det leder till att jag i princip dygnet runt varje dag sitter och tänker på bloggen, det leder till att jag på flera år knappt har kunnat slappna av och "bara vara" - hela tiden har jag dåligt samvete för att jag skulle vilja ha en bättre blogg. Som sagt, utan att ens tjäna en euro på det. Skulle jag vara bloggare på heltid skulle det vara en annan sak, men att ha några få läsare och blogga på fritiden så gör det inte värt att hela tiden må så här. Jag märkte det när jag var på Aruba. När jag knappt bloggade, utan istället bara njöt av solen, lugnet, en bra bok och att bara vara. Jag vet inte när jag senaste bara har latat mig så länge. 
 
Jag tycker om att blogga, jag tycker om att fotografera och jag tycker om att skriva. Men samtidgt vet jag inte om det är värt det. Jag har många gånger funderat på att ta paus från bloggen på obestämd tid, nu senaste veckorna har jag också på allvar funderat på att helt lägga ner bloggen. Men samtidigt brinner jag för att sprida kunskapen om hur vi behandlar djur, skriva texter för att få människor att fundera på hur det ser ut i verkligheten och våga ifrågasätta dagens samhälle och djursyn. Och det gör jag ju här på bloggen. Jag har funderat på att kanske helt göra om bloggen istället, och skippa fotodelen och vardagsinläggen. Bara skriva om djur. Eller som sagt - helt lägga ner bloggen. Fast samtidgt vet jag inte, jag känner mig så tudelad med allt. Jag har satsat så otroligt mycket på den här bloggen, ska jag bara lägga ner den sedan? 
 
Med livet i stort tror jag också att jag har någon sorts livskris. Jag skulle vilja satsa min tid på att göra något för att förändra världen, men samtidgt måste jag ju jobba för att tjäna pengar. Det känns som att jag har fastnat i någon sorts hamsterhjul där jag bara vill att varje dag ska ta slut, dag efter dag. Vad är meningn med allt? Jag funderar på att studera vidare, kanske om något år. Jag har hittat mitt ämne tror jag: filosofi. Jag har alltid varit en tänkare, och många gånger fått höra att mina förslag på hur samhället borde se ut bara är en utopi. Naivt och orealistiskt. Att det kanske skulle vara bra, men att världen aldrig kommer se ut så. Samtidigt känner jag att för hundratals år sedan sa majoriteten samma sak om dem som tyckte att kvinnor borde ha samma rättigheter som män - inte bara var männens ägodelar. De som sa att kvinnor visst kan tänka och gå i skola och jobba. Eller de som sa att mörkhyade människor visst har samma värde som oss, att vi inte kan ha dem som slavar utan att vårt samhälle borde se ut så att alla jobbar och alla tjänar på det. De som tyckte så fick också höra att de var naiva, att deras "drömvärld" var orealistiskt. Och ända blev den så. Jag hoppas - och tror - att världen i framtiden kommer att förändras när det gäller synen på djur också. Att man om 200 år kanske ser tillbaka och tänker: "Vilka barbarer de var då i början av 2000-talet, åt de faktiskt lik? Tyckte de faktiskt att de var värda mer än de andra underbara varelserna de delade världen med?". För så känner jag - det är ju alldeles barbariskt att döda i onödan! Tänkt att gå till butiken och se hylla efter hylla fyllda med likdelar? Och att dricka bröstmjölk från andra djur - fast man är vuxen! Hur kan vi kalla oss moderna människor? Men som sagt, nu får jag höra att det är en utopi. Jag får antagligen inte uppleva ett samhälle som ser ut som jag vill - men jag håller verkligen tummarna och hoppas och tror att vi är på väg ditåt. 

 
Kommentar från det här inlägget


Jag tänkte lite snabbt svara på kommentaren ovan också, jag tycker att den passar ganska bra nu här när jag har skrivit om utoipska samhällen. För här i kommentaren kommer det ju fram väldigt bra - jag är naiv och orealistisk och så jag föreställer mig världen är minst sagt löjligt. För att inlägget inte ska bli allt för långt så blir det ett ganska kort svar, hoppas att det duger. Hästar och hundar var en gång i tiden bara arbetsdjur, ändå betalar miljontals människor nu för att ha de här djuren hemma utan att tjäna något på det. Tydligen är människor villiga att betala för dem bara för sällskapet. Kor går att rida på och grisar kan bli både rumsrena och gå i koppel - förhoppningvis kommer någon betala frivilligt för det också när kornas och grisarnas liv värderas högre än en slit-och-släng-sak. Vallodling är inte alls nödvändigt i jordbruket heller - bästa sättet att tillföra näring och struktur till marken är via en gröngödslingsvall (ett- eller flerårig som innehåller bland annat klöver som fixerar kväve från luften och sedan plöjs ner i åkern). Vanlig gräsvall kommer dessutom fortsätta finnas till hästarna. 
 
Vi ska inte "befria alla djur och släppa dem lösa i skogen", det skulle som du skriver aldrig fungera. Däremot kan vi sluta tvångsinseminera alla djur, och på det sättet så minskar sakta antalet produktionsdjur. Efter ett antal år så är alla borta. Skogens djur tycker jag att kan få sköta sig själv. Här på Åland konstaterades det till exempel i höstas att vår jakt har försvagat älgstammen otroligt - vi människor är inte så bra på att ta fram en stark och frisk älgstam eftersom vi med våra vapen skjuter de stora och starka, inte de svaga och sjuka som naturligt skulle dö. Jämför man värdet av en bondes rapsåker och en hjorts liv tycker jag att bonden får bygga ett staket eller något. Och vargar har också ett värde, bara för att vi är rädda för dem har vi ingen rätt att förbjuda dem från att vara nära oss. Låt naturen sköta sig själv, jag tror att det blir bäst så. 
 
Vill du veta varför jag tycker rovdjur får äta kött men inte vi kan du läsa här. Vi är dessutom inte ett rovdjur - vi är allätare. Du skriver att det finns djur i världen av en orsak. Kanske du har rätt, men glöm inte bort att du själv är ett djur. Tycker du att du ska få äta korna kan du inte bli arg om vargen äter dina barn. Det tycker jag i så fall att är dubbelmoral - då tycker jag att du är en hycklare. Vi är alla djur och jag tycker att vi så långt det är möjligt ska leva i harmoni med varandra. Det kanske är en naivt och orealistiskt - en utopi - men det betyder inte att det inte är så världen borde se ut och förhoppningsvis ser ut i framtiden. 

Djur är inte leksaker!

Nu under våren och sommaren är det många familjer som skaffar ett husdjur till barnet. En liten söt kaninunge eller en bedårande kattunge är väl klassikerna. Men det kan ju gälla vilket djur som helst nästan egentligen. Många barn tycker om djur, och djur kan på många sätt vara lärorika för barnen och dessutom väldigt bra kompisar. De kan få barnen att ta ansvar, att lära sig att ta hand om någon. 
 
Jag tjatade själv om att få både kaniner, katter och marsvin när jag var liten. Jag älskade ju djur! Jag minns inte hur gammal jag var när jag fick min första kanin. Jag gick väl i lågstadiet. Mina systrar var några år yngre. Jag var så lycklig. Kravet från mina föräldrar var att vi skulle sköta om kaninerna helt själv, varje dag. Gjorde vi inte det så skulle vi inte få behålla dem. Samma krav gällde också marsvinen. Jag var säkert med min kanin, Stampe, flera timmar varje dag. Regniga mörka kvällar efter skolan var det inte alltid så roligt att fara ut och sköta dem, och klart städandet inte var favoritsysslan. Men Stampe var min bästa kompis och jag älskade att vara med honom. Han blev runt tio år gammal, och jag ångrade inte en sekund att jag skaffade honom. Förutom kanske dagen han dog - det var en av de jobbigaste dagarna jag minns.
 
Så nu har jag konstaterat att djur kan vara otroligt givande för barn. Att en del barn klarar av ansvaret att ta hand om dem varje dag i flera år. Men - alla klarar det inte. Ofta faller barn (och vuxna) för den där söta lilla djurungen, men alla djur växter upp. Djur är inte leksaker, man ska mata dem, städa åt dem, se till att de har en bra omgivning och att de mår bra. Kaniner och andra mindre djur ska ha tillräckligt stora burar och tillräckligt att göra i sina burar. Marsvin ska ha sällskap. Hundar ska rastas tillräckligt länge och tillräckligt många gånger varje dag. Det är mycket att tänka på och att skaffa ett djur sak därför inte vara ett impulsbeslut för att man ser en söt kattunge till salu. Djuren måste dessutom hanteras varsamt, och alla djur tycker inte om barn. Så snälla tänk igenom det ordentligt innan ni skaffar ett djur, speciellt om ni skaffar det till ett barn.
 
Inte en enda kattunge förtjänar att bli utan hem efter sommaren bara för att människorna har tröttnat. Inte ett enda djur förtjänar att bli utslängt eller avlivat bara för att någon inte vill ha det längre..  
 
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm. 

Två bilder på en lilja

Söndag idag. Igår jobbade jag och imorgon ska jag jobba igen. Men nu idag är jag i alla fall ledig. Vi har varit och storhandlat, men annars har vi inte gjort något speciellt. Jag har varit lite småförkyld hela veckan med ont i halsen, anfåddhet och snuva, så jag har inte tänkt anstränga mig så mycket. Jag har varit frisk hela vintern hittills, så jag skulle inte orka bli sjuk nu. Annars har jag inte så mycket att berätta, så jag tänkte visa två bilder på en lilja. 

 
Två bilder på en lilja: 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Tredje gången gillt

Jag bloggade både igår och i förrgår, men det märks inte om man säger så. Jag har haft fullt upp och inte ens haft på datorn på några dagar nu, men jag tänkte att jag ändå skulle mobilblogga lite emellan. Men det gick alltså sådär. båda dagarna skrev jag ett inlägg, tryckte på "publicera" som vanligt och sedan ingenting. Blogginlägget publicerades inte, sparades inte bland utkast eller liknande, utan verkade helt enkelt ha försvunnit. Första gången blev jag väldigt förvånad och förstod ingenting, men jag tänkte att det kanske var en engångsföreteelse. När exakt samma sak sedan hända igår igen blev jag lite trött och konstaterade att det säkert är bloggappen som krånglar. Så idag bloggar jag från datorn istället - ett blogginlägg om tidigare blogginlägg som inte finns att läsa någonstans. Och så får jag väl göra ett nytt försök (tredje gången gillt?) med mobilen igen någon annan dag. 
 
Bild på en av våra vinterprydnader som antagligen snart får plockas undan. Alternativt ta av halsduken.
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.

Fjärilsfarm på Aruba och fjärilar i fångenskap i allmänhet

Jag har ju alltid älskar djur och tycker om att få se och vara nära alla möjliga djur. Men samtidigt vill jag inte stötta aktiviteter där djur uttnyttjas och behandlas illa. Det är en svår balansgång det där. Innan vi reste till Aruba skrev jag ju två inlägg om hur man kan vara en djurvänlig turist, och jag försökte själv följa de råden. De inläggen kan ni läsa här och här, ifall ni vill.
 
Jag tycker själv att jag lyckades följa råden ganska bra, men en aktivitet jag deltog i var ett (eller egentligen två) besök vid en fjärilsfarm. Det är ju alltid svårt att se utifrån hur bra djur egentligen har det, men jag tycker att fjärilar i fångenskap kan ha ganska bra liv. De hade en stor inhängnad med massor med olika växter och blommor, en damm, mycket mat och sockervatten. De förökade sig om de ville, pupporna skyddas så bra som möjligt mot myror som annars äter dem, de kläcktes i lugn och ro och ingen dödades. De levde så länge de levde. Blev någon skadad fick den dö naturligt, lika med nykläckta fjärilar där vingarna var missbildade. Det låter kanske hårt på ett sätt, men enligt mig är det mer naturligt så för fjärilarna och därför ser jag det som en bra sak att människan lägger sig i så lite som möjligt. 
 
Tittar man på deras livsmiljö tycker jag också att den påminner gannska mycket om hur de har det naturligt. Inhägnaden var till stor del gjord av nät, fjärilarna fick alltså känna både solen och vinden. Jämför man med fjärilar instängda i små glasburar som man kan se ibland tycker jag alltså att de verkade ha ganska bra liv. Men berätta gärna, vad tycker ni? Är det okej att hålla fjärilar i fångenskap?
 
Första omgången bilder på fjärilar:
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.

Varför är det mer okej att döda dem som har haft ett bra liv?

Det är en sak som jag har funderat på ganska mycket den senaste tiden. När det gäller att föda upp djur för att vi människor sedan ska kunna äta dem verkar många tänka så att om djuret har haft ett bra liv så är det inte så farligt att vi sedan dödar det. Typ som att ju bättre liv djuret har haft, desto mer rätt är det att vi ska få äta upp det. Vet ni vad jag menar? Det kan gälla allt från gårdar som föder upp grisar utomhus där de får äta matrester och böka i jorden, till djur som lever vilt i skogen som vi jagar och skjuter. Djuren har haft någorlunda bra liv. De har haft mat och vatten, sällskap, frihet, frisk luft, jord att böka i, färskt gräs att äta eller hur de nu har haft det. Ni vet de där köttet som man antingen får betala lite extra för eller det där köttet man själv får fara ut i skogen och hämta. 
 
Men om vi vänder det så här. Har du som läser det här haft ett bra liv? Har du mått bra, blivit behandlad väl, fått tillräckligt med mat, vatten och motion? Tillräckligt med mental sysselsättning? Haft social samvaro och fått vara omgiven av familj och vänner? Du har det? Okej bra - då är det dags att föra dig till slakt! 
 
Jag förstår tanken med att man hellre vill äta djur som "har mått bra" så att man slipper ha så dåligt samvete för att man stöttar en produktion som orsakar lidande. Men samtidigt tycker jag ju rent krasst att det är de individer som har haft det allra sämst som kanske mest uppskattar att dö. Ni vet så som människor som mår riktigt dåligt kan ta självmord. Är det inte bättre att de som mår dåligt får dö då istället, än att de som mår bra och vill fortsätta leva ska tvingas dö? 
 
Nu vill jag ju självklart att ingen - varken djur eller människor - ska dödas bara för att de har haft ett bra eller dåligt liv. Jag tycker att alla ska få leva så länge som de gör de, alla dör ändå förr eller senare av skador, olyckor, sjukdomar eller ålder. Vi människor behöver inte hjälpa till, naturen ser nog till att alla dör när de ska dö. 
 
Det här är kanske ett lite flummigt inlägg, men förstår ni hur jag tänker? Berätta gärna också hur ni tänker!
 
 
Hönor som har ett bra liv, och som jag hoppas ska få fortsätta ett bra liv:
 
 Nikon D3100 och Tamro Macro 90mm.

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. Idag uppmärksammas kvinnors situation i hela världen och ojämställdheten mellan kvinnor och män. Både viktigt och bra tycker jag. Som jag skrev i ett inlägg häromdagen firade jag det genom att fara på feministfest i lördags kväll. Firar ni kvinnodagen på något sätt i år? Ikväll är det tjejkväll på stan här i Mariehamn, med erbjudanden och bubbel och så, läste jag i tidningen. Kanske jag far ut och ser en sväng. 
 
Jag brukar inte göra något extra vanligtvis, det viktigaste är ju det dagliga arbetet för att få till en förändring. Det är bra att det ordnas evenemang för att uppmärksamma kvinnors situation men samtidgt kan en dag per år inte hokus pokus ändra allt. Det viktiga är ju som med allt annat att öka kunskapen och förståelsen, ändra på attityder och fördomar och låta alla vara sig själv. Oberoende om de är kvinnor eller män. 
 
Vad tycker ni att är det viktigaste för oss att göra för att vi ska få ett jämställt samhälle? 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Atlantis submarine på Aruba

En sak vi testade att göra på Aruba som jag aldrig har gjort förut är att åka ubåt. Det skrev jag ju ett mobilinlägg om samma dag, det kan ni läsa här. Har någon av er testat det någon gång? Ubåten hette Atlantis submarine och den fanns i Oranjestad, huvudstaden på Aruba. Ubåten gick ner på 40 meters djur och vi fick se koraller, fiskar och sjunkna skepp. Det var ganska häftigt på ett sätt, men ganska overkligt på ett annat. Det kändes nästan som att bara såg på en film när man tittade ut genom de små fönstrena. Turen tog ungefär två timmar, men det kändes som att tiden gick väldigt snabbt. Det var en upplevelse hur som helst!
 
Bilder från ubåtsutflykten tagna med systemkameran:
 
 Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Svar på en kommentar

 
Okej, då ska vi se. Först av allt vill jag tacka för din kommentar! Jag uppmuntrar att människor ifrågasätter det de ser, hör och läser. Och funderar man över något så får man gärna fråga, ta reda på fakta och skapa sig en egen åsikt och uppfattning efteråt. Det jag vill göra med mina inlägg är ju trots allt att öka kunskapen och få männsikor att fundera över saker de kanske inte ens har tänkt på tidigare, att ifrågasätta hur det ser ut i verkligheten.
 
Nu till dina frågor. Jag är utbildad djurskötare och har därför både jobbat och besökt en hel del olika djurgårdar. Jag har kortare perioder jobbat både med mjölkkor, grisar och mjölkfår. Jag har besökt gårdar med både djur som föds upp för sitt kött och gårdar där djuren hålls för mjölk, ägg etc. Jag har aldrig sagt att t.ex. mjölkkorna har det så dåligt som du beskriver. Däremot har jag sagt att de har det dåligt. Det är fakta att många mjölkkor lider av juverinflammationer och andra problem, och de flesta hålls bara i produktion tills de är ungefär fem år gamla - sedan slaktas de. Det är inte lönsamt att låta dem leva längre, deras liv är väldigt intensivt och påfrestande med insemineringar, dräktighet, kalvningar och mjölkning utan paus emellan. Deras enorma juver är resultat av hård avel och ställer till diverse problem. En stor del av nötköttet i butikerna kommer därför från kasserade mjölkkor. 
 
Om man sedan tittar på våra djurskyddslagar så är det inte så stränga som många av oss tror. Mycket av det som står där är bara rekommendationer som inte måste följas. Mycket är också mer med tanke på människan än på djuret som en egen individ med eget värde. Jag skrev ett skilt inlägg om det som ni gärna får läsa här. Och vad gäller hur djur i andra länder har det så ser jag det som att de kanske har det ännu sämre - men det betyder bara att våra djur har det lite mindre dåligt, inte bra. Vad konsumenter är villiga att betala för inhemska animaliska produkter tycker jag inte ens hör hit, eftersom jag helt vill att man ska avstå från att köpa dessa produkter. Målet för mig är att man ska sluta utnyttja och döda djur i onödan - inte att vi människor ska tjäna mer pengar på deras bekostnad. Inga djur förtjänar att bli dödade bara för att vi tycker att vi har rätten att leka härskare över världen och bestämma över andras liv och död. 
 
Och till sist. Jag håller med om att människan är det farligaste djuret, och jag tycker faktiskt på många sätt att vi borde utrotas. Jag tror att världen skulle vara bättre utan oss. Men nu är det inte något jag kan göra något åt, därför försöker jag istället öka kunskapen så att fler och fler människor börjar leva i harmoni med de underbara djuren som vi delar vår planet med. Hoppas att du är nöjd med svaret! 

En liten stuga vid havet

Jag tycker alltid att det ser så mysigt ut när jag åker förbi här:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Feministfest

Nu åttonde mars är det ju internationella kvinnodagen, och för att fira det ordnade feministparaplyet här på Åland en feministfest igårkväll på Indigo restaurang och bar. Det var tal av några olika kvinnor och kvinnliga politiker, stand up med Caroline Sonck, livemusik av Irene Häger och efter det dj. 
 
Jag tyckte att det lät roligt, jag är inte så mycket för att festa men däremot är jag ju feminist och det är dessutom roligt med lite program. Men samtidigt är det lite nervöst och skrämmande att fara på fest helt själv, utan att ha med någon man känner. Det är inte riktigt min stil, jag är ju ganska försiktig och vågar inte riktigt ta kontakt med andra, jag är inte sån som kan gå fram och mingla hur dom helst. Men jag vågade mig dit i alla fall. Programmet var bra och roligt - och det bästa av allt var att jag hittade någon att umgås med för kvällen! Hon var också ensam där, nyinflyttad och mammaledig. Så det var roligt. 
 
Så här såg jag ut:
 

"Vad jag äter är min ensak." Eller?

Det är en sak man ofta får höra om man som vegetarian eller vegan ifrågasätter en köttätare. Att man inte ska lägga sig i, att alla människor får göra sina egna val och att det är ens ensak vad man väljer att äta. Och i mångt och mycket så håller jag med - jag tycker att människor ska vara fria att göra sina egna val här i livet. Så länge det inte skadar någon annan. Och jag tror att många andra också tänker så? Men samtidigt - och kanske just därför - har jag svårt att se att det är din egen ensak om du väljer att äta kött eller inte. Kött är inte en sak, kött kommer från en levande individ med tankar och känslor, en individ som blev utnyttjad och dödad bara för att du tycker att du har rätten att äta någon annan, att du tycker att det är ditt eget val som du helt själv får besluta om. När du väljer att äta kött skadar du någon annan, hur du än väljer att se på det.  
 
Men jag kan inte förbjuda någon att äta kött eller andra animaliska produkter. Jag kommer inte predika för alla jag träffar om hur jag tänker. Jag kommer inte heller hota eller skada någon som inte tycker som jag. Men om jag någon gång väljer att ifrågasätta dig som äter kött, då tycker jag helt ärligt att jag har större rätt att ifrågasätta än du har att bli arg på mig. Det enda jag vill är ju att ingen ska behöva dö i onödan. 
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Torsdag

Då var det torsdag och min arbetsvecka är slut. Eller imorgon ska jag göra lite växtservice, och på lördagen ska jag kanske också jobba några timmar. Nåja, jag är i alla fall ganska ledig nu i några dagar, så det är skönt. 

Imorse var det alldeles dimmigt, men mot eftermiddagen kom solen fram och det kändes vårigt och härligt. Krokusarna hade börjat blomma också! Jag var ute och jobbade i några timmar idag - äntligen börjar man kunna göra lite trädgårdsarbete ute igen - så det är skönt. 

En bild på en uggla på vårt tv-bord:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Putsa skorna

Jag vet inte om någon minns, men för några veckor (månader?) sedan så rengjorde, putsade och smörjde jag och Markus alla våra skor. Jag planerade också att lägga upp bilder från det tillfället, men som vanligt tar det längre tid än jag tror. Nåja, här är de bilderna i alla fall. Nu ska jag börja göra mig klar för att fara på jobb! Det är bara en begravning idag, så det tar inte så länge, så det är skönt. 
 
Vad ska ni göra idag då? Förhoppningsvis något roligare än begravning i alla fall...
 
Så här såg det i alla fall ut:

Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Inte den mest badvänliga stranden på Aruba, del 2

Igår visade jag första delen, och nu tänka jag visa fortsättningen. Det är alltså fortsättningsvis samma karga strandemsa på Aruba som vi promenarer vid. Men nu får ni också se några bilder på oss - trots att håret yr åt alla håll och vi är bländade av den otroligt starka solen. Ju längre ner ni scrollar, desto närmare den kända och otroligt populära stranden Eagle beach kommer ni dessutom. På sista bilden ser man hur korallstenen abrupt tar slut, och efter det börjar den perfekta badstranden. Då är det alltså dags att avsluta dagens inlägg, ifall vi ska hålla oss till rubriken! Ganska fascinerande tycker jag, att stranden så mitt i allt totalt kan ändras, från karg och stenig till så vit och perfekt sand. 
 
Nu till bilderna:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm. 

Bella rosella

Fredag idag. Ännu en ledig dag för mig, så jag blir lite borttappad med dagarna - speciellt eftersom jag ska jobba imorgon. Men vi ska väl ha lite fredagsmys hur som helst, det hör väl till. Idag har jag haft städdag, jag har dammsugit, diskat och torkat ytor. Sedan var mina föräldrar hit till Mariehamn över dagen (pappa skulle till tandläkaren), så jag var med dem i några timmar, pratade lite och var på promenad med mamma. En ganska skön dag, även om vädret ute är väldigt tråkigt. 
 
Det tråkiga vädret leder också till en otrolig brist i fotoinspiration och väldigt få nya bilder. Men jag orkar inte stressa upp mig över det - jag har ju massor med gamla bilder jag kan visa. Till exempel de här bilderna nedan på en väldigt vackert sort av fuschia, Bella rosella heter den. Vi köpte sticklingar förra våren och odlade upp dem under sommaren. Nu under vintern står de i ett förråd och vintervilar. Om de inte har dött allihopa. Det lär jag väl märka när jag far och tittar efter dem så småningom. Hur som helst så var det en väldigt fint sort tycker jag!
 
Fuschian Bella rosella:
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Inte den mest badvänliga stranden på Aruba, del 1

En av sakerna jag tyckte om med Aruba var att landskapet var väldigt omväxlande. Visst, det var torrt och kargt överallt, men annars fanns det stor variation. Ofta far man ju till Aruba (och andra "semesterparadis") för de långa fina vita stränderna och det turkosa vattnet. Och stränderna var verkligen fantastiska. Men alla stränder var inte lika badvänliga. Längs med halva ön var det bara korallstensklippor och starka strömmar - inte direkt så att man ville hoppa i. 
 
Här på bilderna nedan var vi på promenad en av de första dagarna. Det här området var några kimometer från vårt hotell, mitt emellan två populära stränder. Men den här strandremsan var mer ödemark; sand blandat med korallstensklippor, vindpinade träd, kaktusar, gräs och en massa ödlor. Väldigt fint på sitt sätt tycker jag. Flera bilder kommer i ett annat inlägg. 
 
Inte den mest badvänliga stranden:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Några tankar

- Hur sminkar man sig om man ser väldigt dåligt och använder glasögon? Jag började fundera på det efter att jag läste på blondinbellas blogg, hon använder ju vanligtvis linser, men en dag skulle hon ha glasögon. Man kan ju inte ha på glasögonen när man sminkar sig runt ögonen, men om man inte har på dem så kan ju sminkningen se ut hur som helst? Eller är man bara så van med det att man kan sminka sig utantill? Har ni någon erfarenhet av det här? 
 
- Hur gott är inte rooibos-te? Första gångerna jag drack det tyckte jag att det smakade lite konstigt, men nu älskar jag det. Det är milt, sött och fruktigt. Dessutom är det koffeinfritt och nyttigt. Har ni smakat? Vad tyckte ni? 
 
- Vad härligt det är med lediga morgnar! Idag är jag ledig, och fast jag stiger upp ganska tidigt ändå så är det ju bara så underbart att sitta och spela lite och äta frukost i lugn och ro. Att slippa stressa och tvinga i mig tills jag mår illa. Tänk vad skönt om alla morgnar skulle vara så här. 
 
- Jag är så trött på alla mina kläder och så sugen på att köpa nytt! Inte så där som jag brukar vara, utan nu tittar jag mitt i allt på alla möjliga kläder och färger som jag tidigare inte har tyckt om. Hände det månne något när jag fyllde 25? Blev jag mitt i allt vuxen eller något? 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Vårt hotellrum på Aruba

Sådär, nu har några veckor gått sedan vi kom hem från Aruba, och nu har jag äntligen haft tid att gå igenom och redigera lite bilder från resan. På facebook laddade jag upp en del bilder några dagar efter att vi kom hem, men här på bloggen vill jag göra lite mer genomtänkta inlägg med redigerade bilder. Eller om vi säger så här, jag har inte redigerat bilderna så mycket här heller, men jag har fotograferat dem i raw-format, så de är av lite bättre kvalitet och med bättre färger, men därför tar de också lite längre innan jag kan visa upp dem. 
 
Ni har ju dessutom redan sett lite allt möjligt från vår resa, men nu tänkte jag ordna upp det lite mer i ordentliga inlägg. Det är roligt i framtiden också, att kunna gå tillbaka och titta på inläggen. Och förhoppningsvis är det ju lite roligt för er att se nu också. Men ja, nu till bilderna. Jag tänkte börja med att visa hur hotellrummet såg ut. Det var väldigt fint och mysigt enligt mig, det enda jag kan klaga på är att det var lite väl kallt. Men sen fryser jag ju också ganska lätt. Annars var jag jättenöjd med både rummet och hotellet i stort, och utsikten från balkongen kan jag inte heller klaga på!
 
Så här såg vårt rum ut:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Underbara tulpaner

Förut har jag tyckt att tulpaner har känts lite tråkiga, så vanliga på något sätt. De växte ju hemma i rabatterna överallt, varför skulle man då köpa och ha hemma på bordet också? Då kändes det roligare med andra snittblommor, typ nejlikor och gerbera. Men efter att ha jobbat i blombutik så ändrades min syn på det här lite. Då var man ju omgiven av rosor, gerbera och nejlika året runt, medan tulpanerna bara fanns att få tag i på våren. Då kändes tulpaner mer exotiskt. Och man kan ju inte annat än bli glad när man ser de här härliga tulpanerna i en massa färger. Eller vad tycker ni? 
 
Underbara tulpaner: 
 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Ensam på jobbet

Nu har jag varit ensam på jobbet sedan torsdag eftermiddag och ska vara ensam ännu imorgon. Det var inte tänkt att bli så, men det krockade lite med semestrar och sjukskrivningar så man får göra sitt bästa bara. Igår var en lite mindre rolig dag. Det händer oftast lite mera på måndagar, det är ny vecka och alla sätter igång med sitt på nytt. Men det blev nog lite extra mycket den här veckan. Jag vet inte hur många telefonsamtal jag satt i igår - och jag som hatar att prata i telefon! Men det var mycket att ordna och ta reda på. Nu i slutet av veckan är det ett par begravningar och nästa vecka är det några stycken till. Och alla de ska grävas den här veckan, eftersom gravgrävaren far på semester nästa vecka. Så jag har varit lite stressad med att få ut värmemattor på alla gravar, att ta reda på var de ska grävas och att få bort gravstenarna på de befintliga gravarna. Jag är ju anställd som trädgårdsarbetare på begravningsplatsen och har inte så mycket erfarenhet av de här uppgifterna, men är man ensam på jobbet så får man helt enkelt göra sitt bästa. Förhoppningsvis blir alla gravar grävda i tid, och förhoppningsvis är alla på rätt ställen.
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.
 
 
Förra helgen var vi ju förresten till Ekenäs och hälsade på, det var så roligt att få träffa min kusins och hennes mans dotter! En så söt liten flicka, så glad och nöjd. Vi var inte där så länge, men vi hann klämma in besök både till mim fammo, min kompis Malin och några kusiner. Så hann vi vara med på lillflickans välsignelse och bjudning efteråt. Det var så roligt att få träffa alla, jag saknar mina kusiner och Malin så! Men man var lite trött nog när man kom tillbaka till Mariehamn sent på kvällen efter åtta/nio timmars resande och skulle upp halv sju morgonen efter. 

Ett inlägg som försvann

Jag bloggade ett inlägg igår, men det försvann. Jag skrev det på mobilen och när jag sedan tryckte på "publicera" såg allt ut som det brukade, bara att inlägget inte längre fanns någonstans. Innan var det sparat på utkast, men nu finns det varken på utkast eller på publicerade inlägg. Jag skrev inget viktigt egentligen, bara om min dag, men jag tycker att det är konstigt att det bara försvann? Jaja, nu idag skriver jag tydligen ett inlägg om ett annat inlägg som ingen av oss kan läsa. 

Annars har jag inte så mycket roligt att berätta. Jag är förkyld och har så ont i en visdomstand som håller på att växa ut, så jag har mest legat i sängen och på soffan och vilat. Nu är Markus hemma och lagar middag till oss, så mysigt. Jo det har jag gjort idag, jag har bakat bröd och lite kakor. Ifall någon ville veta. 
 
Några mobilbilder från dagen:


Varför svenskt kött och ekologiskt kött inte är bättre

Medvetenheten om hur djur i köttindustrin behandlas ökar hela tiden, vi får se bilder och videoklipp från grisfarmar och slakterier. De flesta tycker att det är hemskt, de vill inte att djuren ska lida i onödan. Men de vill ändå inte heller sluta äta kött. Deras lösning? De köper bara svenskt, ekologiskt kött. Kött från djur som har vaxit upp under bättre - mer humana - förhållanden. Kött från djur som inte har lidit. De säger de för att kunna fortsätta äta kött utan dåligt samvete. 
 
Men vet ni vad? Det är inte sant. Det finns inget bra, humant kött. 
 
Jag tänkte förklara lite mer detaljerat:
 
1. Ekologiskt kött. Vet ni vad det innebär, hur lagarna skiljer sig från konventionell djurhållning? En ko inom konventionell djurhållning inom köttindustrin ska få vara ute en viss tid av året (ofta ganska kort tid, mjölkkor ännu kortare och grisar inte alls), de ska inte orsakas onödigt lidande, de äter ensilage/halm/hö och kraftfoder, sedan slaktas de efter något/några år. En ko inom ekologisk djurhållning ska ofta få vara ute lite längre än i konventionell djurhållning (ofta ganska lite längre, och grisar fortfarande inte alls), de ska inte orsakas onödigt lidande, de äter ekologiskt ensilage/halm hö och ekologiskt kraftfoder, sedan slaktas de efter något/några år. 
 
Största skillnaden är alltså vad de äter. De äter ekologiskt odlat spannmål och gräsvall. Men de lever ändå så kort tid, så det har sällan någon inverkar på dem. Tittar man på hur det påverkar omgivningen så går det åt större arealer för samma antal kor (ekologisk produktion är inte lika effektiv). Största nyttan är att bekämpningsmedel inte rinner ut i vattendrag osv, och att vi inte behöver äta bekämpningsmedelsrester. För kon eller grisen är skillnaden alltså minimal. Kon eller grisen lider lika mycket, kon eller grisen blir lika dåligt behandlade och i slutändan dödas de båda i onödan. Oberoende om djurhållningen var ekologisk eller inte.
 
2. Svenskt kött. Eller finländskt. Eller åländskt. (Eftersom jag bor på Åland). Visst, våra kor och grisar kanske har det snäppet bättre än i Sydamerika. Mellan de har det långt ifrån bra - de dödas ju alla efter ett kort, stressfyllt liv. Svensk djurhållning är långt ifrån så bra som köttproducenterna vill ge sken av. Både i Sverige och Finland blir det regelbundet skandaler när det visas filmningar från slakterier eller djurfarmer. Högar med döda djur och misshandel av de levande. Och vi ser bara en liten del av allt som händer!
 
Dessutom: Det var inte länge sedan det var en skandal i Sverige med felmärkt kött (läs tex här eller här). Där kött från andra länder såldes som "svenskt". Det är inte första gånger det händer, och långt ifrån sista. Ibland är det misstag - ibland är det med mening. 
 
Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.
 
Dessutom, visste ni att en väldigt stor del av nötköttet i butiken kommer från kasserade mjölkkor, som har haft ett ännu sämre liv??

RSS 2.0