Varför är det mer okej att döda dem som har haft ett bra liv?

Det är en sak som jag har funderat på ganska mycket den senaste tiden. När det gäller att föda upp djur för att vi människor sedan ska kunna äta dem verkar många tänka så att om djuret har haft ett bra liv så är det inte så farligt att vi sedan dödar det. Typ som att ju bättre liv djuret har haft, desto mer rätt är det att vi ska få äta upp det. Vet ni vad jag menar? Det kan gälla allt från gårdar som föder upp grisar utomhus där de får äta matrester och böka i jorden, till djur som lever vilt i skogen som vi jagar och skjuter. Djuren har haft någorlunda bra liv. De har haft mat och vatten, sällskap, frihet, frisk luft, jord att böka i, färskt gräs att äta eller hur de nu har haft det. Ni vet de där köttet som man antingen får betala lite extra för eller det där köttet man själv får fara ut i skogen och hämta. 
 
Men om vi vänder det så här. Har du som läser det här haft ett bra liv? Har du mått bra, blivit behandlad väl, fått tillräckligt med mat, vatten och motion? Tillräckligt med mental sysselsättning? Haft social samvaro och fått vara omgiven av familj och vänner? Du har det? Okej bra - då är det dags att föra dig till slakt! 
 
Jag förstår tanken med att man hellre vill äta djur som "har mått bra" så att man slipper ha så dåligt samvete för att man stöttar en produktion som orsakar lidande. Men samtidigt tycker jag ju rent krasst att det är de individer som har haft det allra sämst som kanske mest uppskattar att dö. Ni vet så som människor som mår riktigt dåligt kan ta självmord. Är det inte bättre att de som mår dåligt får dö då istället, än att de som mår bra och vill fortsätta leva ska tvingas dö? 
 
Nu vill jag ju självklart att ingen - varken djur eller människor - ska dödas bara för att de har haft ett bra eller dåligt liv. Jag tycker att alla ska få leva så länge som de gör de, alla dör ändå förr eller senare av skador, olyckor, sjukdomar eller ålder. Vi människor behöver inte hjälpa till, naturen ser nog till att alla dör när de ska dö. 
 
Det här är kanske ett lite flummigt inlägg, men förstår ni hur jag tänker? Berätta gärna också hur ni tänker!
 
 
Hönor som har ett bra liv, och som jag hoppas ska få fortsätta ett bra liv:
 
 Nikon D3100 och Tamro Macro 90mm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Din bloggadress:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0