Det mest osjälviska man kan göra

Jag äter så veganskt som möjligt nu. Eller jag försöker leva veganskt, men samtidgt har jag varit tvungen att kompromissa lite för att det inte ska ta alldeles för mycket tid och energi. Helst skulle jag vilja att det bara erbjuds veganska produkter, det skulle vara himmelriket för mig. Men fram tills dess så gör jag mitt bästa. 
 
Jag får ibland höra att jag är besvärlig som är vegan. Att det blir jobbigt att vara med mig för man kan inte äta var som helst, jag vill inte delta i vilka aktiviteter som helst. Och också till viss del att jag "tvingar min livsstil på dem" eller att de känner att jag försöker ge dem dåligt samvete eftersom de inte är veganer. Men jag tycker att de glömmer bort en sak - att leva veganskt är ju det mest osjälviska du kan göra! Jag är inte vegan för att vara besvärlig. Jag är inte heller vegan för att jag aldrig har tyckt om något som har kommit från djur. När jag bara hade slutat med kött fick jag höra ibland att det var lätt för mig som ändå inte tyckte om kött, "de älskar ju kött så hur skulle de kunna sluta?!", men det är inte heller sant. Jag har inte alltid haft så mycket emot smaken av kött - det jag har haft mycket emot är tanken på att det är ett oskyldigt och onödigt mördat djur med personlighet och känslor som ligger där på min tallrik. En individ. En person. Det är det jag inte har velat äta. Jag vill inte äta liket av ett oskyldigt djur som hade velat leva men som inte fick något val. Ett djur med ett eget värde som vi inte respekterade utan istället såg som en sak vi ägde. Ägg och mejeriprodukter har jag har dessutom tyckt mycket om. Jag har älskat mjölk, smör, grädde. Men jag slutade eftersom jag har förmågan att bry mig om andra än mig själv - trots att jag tvingas ge upp något jag älskar. Inget smakar heller lika gott när jag är medveten om allt lidande som finns bakom. 
 
Att välja att leva veganskt är därför det mest osjälviska du kan göra - du gör det för att inte bidra till utnyttjandet och dödandet av alla miljarder oskyldiga djur varje år. Du kanske också gör det för att det är det bästa för planeten vi bor på - planeten vi inte äger utan har fått låna. Det man får låna ska man också ta hand om och returnera i så bra skick som möjligt. Att leva veganskt är att sluta vara självisk och självcentrerad och istället se till den stora bilden. Att vara vegan är att bry sig om de man delar världen med. På ett sätt gör man en uppoffring, men samtidigt är man inget offer. Man kan inte gå runt hela dagarna med offerkoftan och tycka att det är synd om en för allt man inte får göra - man gör det uppoffringen frivilligt och osjälvikst för att man har förmågan att bry sig om andra än sig själv. 
 
Alla djur förtjänar att få leva för sin egen skull! 
 
 

Djur är inte leksaker!

Nu under våren och sommaren är det många familjer som skaffar ett husdjur till barnet. En liten söt kaninunge eller en bedårande kattunge är väl klassikerna. Men det kan ju gälla vilket djur som helst nästan egentligen. Många barn tycker om djur, och djur kan på många sätt vara lärorika för barnen och dessutom väldigt bra kompisar. De kan få barnen att ta ansvar, att lära sig att ta hand om någon. 
 
Jag tjatade själv om att få både kaniner, katter och marsvin när jag var liten. Jag älskade ju djur! Jag minns inte hur gammal jag var när jag fick min första kanin. Jag gick väl i lågstadiet. Mina systrar var några år yngre. Jag var så lycklig. Kravet från mina föräldrar var att vi skulle sköta om kaninerna helt själv, varje dag. Gjorde vi inte det så skulle vi inte få behålla dem. Samma krav gällde också marsvinen. Jag var säkert med min kanin, Stampe, flera timmar varje dag. Regniga mörka kvällar efter skolan var det inte alltid så roligt att fara ut och sköta dem, och klart städandet inte var favoritsysslan. Men Stampe var min bästa kompis och jag älskade att vara med honom. Han blev runt tio år gammal, och jag ångrade inte en sekund att jag skaffade honom. Förutom kanske dagen han dog - det var en av de jobbigaste dagarna jag minns.
 
Så nu har jag konstaterat att djur kan vara otroligt givande för barn. Att en del barn klarar av ansvaret att ta hand om dem varje dag i flera år. Men - alla klarar det inte. Ofta faller barn (och vuxna) för den där söta lilla djurungen, men alla djur växter upp. Djur är inte leksaker, man ska mata dem, städa åt dem, se till att de har en bra omgivning och att de mår bra. Kaniner och andra mindre djur ska ha tillräckligt stora burar och tillräckligt att göra i sina burar. Marsvin ska ha sällskap. Hundar ska rastas tillräckligt länge och tillräckligt många gånger varje dag. Det är mycket att tänka på och att skaffa ett djur sak därför inte vara ett impulsbeslut för att man ser en söt kattunge till salu. Djuren måste dessutom hanteras varsamt, och alla djur tycker inte om barn. Så snälla tänk igenom det ordentligt innan ni skaffar ett djur, speciellt om ni skaffar det till ett barn.
 
Inte en enda kattunge förtjänar att bli utan hem efter sommaren bara för att människorna har tröttnat. Inte ett enda djur förtjänar att bli utslängt eller avlivat bara för att någon inte vill ha det längre..  
 
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm. 

Fjärilsfarm på Aruba och fjärilar i fångenskap i allmänhet

Jag har ju alltid älskar djur och tycker om att få se och vara nära alla möjliga djur. Men samtidigt vill jag inte stötta aktiviteter där djur uttnyttjas och behandlas illa. Det är en svår balansgång det där. Innan vi reste till Aruba skrev jag ju två inlägg om hur man kan vara en djurvänlig turist, och jag försökte själv följa de råden. De inläggen kan ni läsa här och här, ifall ni vill.
 
Jag tycker själv att jag lyckades följa råden ganska bra, men en aktivitet jag deltog i var ett (eller egentligen två) besök vid en fjärilsfarm. Det är ju alltid svårt att se utifrån hur bra djur egentligen har det, men jag tycker att fjärilar i fångenskap kan ha ganska bra liv. De hade en stor inhängnad med massor med olika växter och blommor, en damm, mycket mat och sockervatten. De förökade sig om de ville, pupporna skyddas så bra som möjligt mot myror som annars äter dem, de kläcktes i lugn och ro och ingen dödades. De levde så länge de levde. Blev någon skadad fick den dö naturligt, lika med nykläckta fjärilar där vingarna var missbildade. Det låter kanske hårt på ett sätt, men enligt mig är det mer naturligt så för fjärilarna och därför ser jag det som en bra sak att människan lägger sig i så lite som möjligt. 
 
Tittar man på deras livsmiljö tycker jag också att den påminner gannska mycket om hur de har det naturligt. Inhägnaden var till stor del gjord av nät, fjärilarna fick alltså känna både solen och vinden. Jämför man med fjärilar instängda i små glasburar som man kan se ibland tycker jag alltså att de verkade ha ganska bra liv. Men berätta gärna, vad tycker ni? Är det okej att hålla fjärilar i fångenskap?
 
Första omgången bilder på fjärilar:
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.

"Vad jag äter är min ensak." Eller?

Det är en sak man ofta får höra om man som vegetarian eller vegan ifrågasätter en köttätare. Att man inte ska lägga sig i, att alla människor får göra sina egna val och att det är ens ensak vad man väljer att äta. Och i mångt och mycket så håller jag med - jag tycker att människor ska vara fria att göra sina egna val här i livet. Så länge det inte skadar någon annan. Och jag tror att många andra också tänker så? Men samtidigt - och kanske just därför - har jag svårt att se att det är din egen ensak om du väljer att äta kött eller inte. Kött är inte en sak, kött kommer från en levande individ med tankar och känslor, en individ som blev utnyttjad och dödad bara för att du tycker att du har rätten att äta någon annan, att du tycker att det är ditt eget val som du helt själv får besluta om. När du väljer att äta kött skadar du någon annan, hur du än väljer att se på det.  
 
Men jag kan inte förbjuda någon att äta kött eller andra animaliska produkter. Jag kommer inte predika för alla jag träffar om hur jag tänker. Jag kommer inte heller hota eller skada någon som inte tycker som jag. Men om jag någon gång väljer att ifrågasätta dig som äter kött, då tycker jag helt ärligt att jag har större rätt att ifrågasätta än du har att bli arg på mig. Det enda jag vill är ju att ingen ska behöva dö i onödan. 
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Teddi

För något år sedan så ställde jag upp och fotograferade en av mina kompisars hundar. En blandrashund som hade lite för mycket energi för sitt eget bästa, och som ägarna nästan höll på att ge upp hoppet om. Men också en älskad familjemedlem. Teddi. Nu med åren så har han vuxit upp och mognat. De bor i Östebotten och jag på Åland, så jag har inte träffat dem på länge, tyvärr. Men jag hoppas att de alla mår bra. 
 
Jag har inte heller visat bilderna jag tog då. Även om Teddi inte ville vara stilla och titta i kameran så ofta, så har han ändå färger och former som gör sig ganska bra på foto. Nu när jag tittar tillbaka så tycker jag att det är synd att jag inte ännu hade börjat fota i raw-format - då skulle bilderna ha varit otroligt mycket bättre. I alla fall med tanke på kvaliteten och färgerna. Men man lär sig så länge man lever. 
 
Några bilder på Teddi: 
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Varför ifrågasätter ingen köttätaren?

Som vegetarian eller vegan blir man ofta ifrågasatt. Varför man inte äter kött/ägg/etc. Varför man ska vara så besvärlig, kan man inte bara vara som alla andra. Man får höra kommentarer som "äter du sallad så äter du ju upp kaninens mat" eller "jag kan inte leva på sallad, jag är ingen kanin". Man får höra attt grönsaker också har känslor och att de också lever. Man får höra att man nästan är värst av alla, som vegan har man ju "massor av grönsakers liv på sitt samvete och vet du att tomater skriker när du skär i dem?!?!". 
 
Men knappt någon ifrågasätter en köttätare. De enda som gör det brukar vara vegetarianer eller veganer, och de får då höra till exempel "Snark!! Ge fan i vad och tala om vad andra vuxna människor ska äta. Tröttsamma veganer!!" (riktig kommentar på ett blogginlägg). Men att vi skulle försöka tvinga på dem vår vegannorm mer än de tvingar på oss (och alla andra) sin köttnorm glömmer de bort. Jag tror att de flesta veganer har vuxit upp med tjat om att de borde äta en det ena, än det andra - allt från kött, ägg och mjölkprodukter. 
 
Men grejen är ju det, vi har en köttnorm. Därför ifrågasätter ingen köttaätaren. Även om köttätandet varken är bra för dig, för djuren, för miljön eller för planeten. Jag läste nyligen en krönika som handlar lite om det här, läs den gärna här. Det är en köttätare som beskriver hur hon aldrig behöver argument för att försvara att hon äter kött, medan hennes bror som är vegetarian behöver tusen argument. Och det är ju sant, det är vi som väljer att osjälviskt göra något för alla djuren och planeten som också måste försvara varför vi gör det, medan köttätarna oifrågasatt kan fortsätta frossa i sina likdelar
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Varför måste man vara perfekt för att få kalla sig vegan?

En sak jag tycker att är ganska tråkig är att det är lite svart eller vitt. Det här med att vara vegan eller vegetarian. Och inte ur köttätarnas synvinkel, utan oftast enligt de som själva är veganer eller vegetarianer. 
 
Att vara vegan eller vegetarian är är mer eller mindre en livsstil. En bra livsstil enligt mig, som kämpar och står för många bra saker. Men jag tycker att det är synd att det ska vara så extremt. Antingen så lever man helt perfekt, eller så ska man skämmas för att man kallar sig vegan, för "är man vegan så ska man inte bla bla bla...".
 
Måste man göra det så svårt, och måste man peka fingeråt dem som ändå försöker göra något för djurens skull? Jag läste till exempel på Fokis blogg idag att hon hade lagat vegetariska pestobiffar. Roligt tycker jag, hon brukar ju ofta äta kött, men nu har hon gjort ett försök med att göra vegetariska biffar. Men vet ni vad det står i hälften av kommentarerna? Inte att hon är duktig och har gjort något bra, utan att biffarna inte är vegetariska - de är lakto- ovo- vegetariska. Och att hon inte ska skriva något innan hon vet fakta. Även om hon någon dag innan skrev att hon inte visste skillnaden mellan vegan och vegetarian, men att en kock hade berättat lite för henne. Varför måste man kritisera någon som ändå försökte göra något bra, bara för att hon inte har helt koll på termerna? Det är nog många som inte har helt koll. Och varför kan man inte bara se att det ändå var ett försök i rätt riktning? Skulle det ha varit bättre med vanliga köttbiffar?
 
Det värsta är att det ju är vi vegetarianer och veganer som har bäst koll, och som tydligen också känner att vi måste rätta alla andra som inte har helt koll. Om man nu helt avstår från kött är väl det en bra sak? Lika om man avstår från kött, ägg och mjölkprodukter. Eller kött, ägg, mjölkprodukter, djurtestade produkter, kläder av ull eller läder, djurparker, turism som uttnyttjar djur, cirkusar osv... Om man verkligen är en vegan - både vad gäller maten och livsstilen i stort. Men om jag har ett par skor av läder. Om jag en dag äter lite ost. Om jag är på restaurang och det bästa de kan erbjuda är lakto- ovo- vegetariskt. Är jag då mitt i allt en dålig person? Får jag då inte längre kalla mig vegan eller vegetarian? Är jag mitt i allt nästan sämre än de som äter kött och inte tänker på djuren överhuvudtaget? Vad vill ni att jag kallar mig själv då? 
 
Jag tycker att man istället bara skulle kunna uppmuntra alla val som gynnar djuren, istället för att peka ut minsta lilla fel eller misstag. Vad tycker ni?
 
Kalvar som ska växa upp för att slaktas: 
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Men djur äter ju också djur !

En kommentar man får ganska ofta när man säger att man inte borde äta kött och att det inte är rätt av oss att utnyttja och döda djur är: "Men djur dödar ju också djur!". Jag vill ägna ett skilt inlägg åt att svara på den kommentaren, så att jag kanske får fram varför jag tycker att det finns en skillnad.  
 
Men först och främst kan jag konstatera att ni har rätt - varje dag dödas en massa djur av andra djur. Men på frågan om det gör det okej för oss att fortsätta som vi gör ber jag er att tänka på några olika saker.
 
1. Köttätare behöver kött för att överleva. De är så de är skapade, och tyvärr är det inte mycket vi kan göra åt det. Men för allätare (som tex vi människor, grisar, björnar, råttor osv) är kött på intet sätt nödvändigt. Det är mer ett sätt att snabbt få i sig lätt energi när det är brist på annan sorts energi, eller ett sätt att ta tillfället i akt när möjligheten ges. Råttor äter det de hittar och det gör de för att överleva. Björnar skulle klara sig bra på gräs, bär och svampar om det inte var så att de går i ide. Under vintern kan de förlora nästan halva sin kroppsvikt, därför är det livsviktigt för dem att innan de går in i ide gå upp så mycket som möjligt i vikt - alltså äter de då fisk och kött som innehåller mycket fett och energi som gör att de på kort tid kan lägga på sig tillräckligt med fett för att klara vintern. Men vi människor har varken brist på energi eller sover halva vintern, därför finns det ingen orsak att vi inte skulle klara oss utan kött.
 
Nikon D3100 och Tamro Macro 90mm. 
 
2. Köttätare håller växtätarna friska och starka. Det spelar inte så stor roll vilken köttätare ni tittar på, gemensamt för de flesta är att de jagar och dödar djur som är svaga eller sjuka. De tar väldigt sällan friska och starka djur, och det leder till att bestånden hålls friska och starka eftersom de svagar och dåliga rensas ut. Så ser inte vårt sätt att jaga ut. Till exempel var det senast här i höstas på nyheterna att vår jakt har försämrat älgstammen, trots att vi har gjort upp ett program för att stärka stammen. Problemet var att istället för att skjuta av de unga och svaga så sköt vi alldeles för många av de stora och starka tjurarna - vilket såklart leder till en svagare älgstam i längden.
 
3. De dödar och dödas. Rovdjuren lyckas aldrig på 100 % av jakterna, ofta lyckas bara runt 20-30 %. De löper dessutom en ganska stor risk att bli skadade medan de jagar. Bufflar och giraffer kan lätt döda ett lejon, lika kan en hjort eller älg lätt skada våra rovdjur. Jakten är ofta minst lika farlig för rovdjuren som för bytesdjuren. Rovdjuren kan sällan heller utrota en art. Fjällräven äter lämlar, minskar lämlarna dör ofta också många av fjällrävarna. Bufflar och antiloper vardrar över halva Afrika, medan lejonen är tvugna att stanna i sina revir och har därför långa perioder av svält då upp till 50 % av ungarna dör. Ingendera är därför i totalt överläge - de lever i en slags harmoni där de svaga och sjuka dör oberoende om de är rovdjur eller bytesdjur. Människan lever inte i en sån värld. I människans värld har vi totalt förstört harmonin och balansen - vi är envåldshärskare som har bestämt att djuren ska födas och dö på våra villkor och vi ska kunna fara till butiken när vi än har lust och kunna köpa hem exakt så mycket kött som vi känner för utan att på något sätt riskera livet. 
 
 Nikon D3100 och Tamro Macro 90mm.
 
Det här är enligt mig tre av de viktigaste orsakerna till att djur äter djur - och ska få fortsätta med det - men att det ändå inte rättfärdigar människans köttätande. Vi tror att världen är vår, att allt är på våra villkor och att vi inte behöver bry oss om någon balans. 
 
Hur tänker ni?

Att jobba deltid och två bilder på en älskad katt

Idag är jag ledig - underbart! Nu under vinterhalvåret jobbar jag bara 60%, så från och med den här veckan är jag ledig två dagar i veckan. Många av de andra på jobbet verkade nästan tycka lite synd om mig som inte får jobba heltid, men själv har jag ju längtat länge redan! Att jobba har aldrig riktigt varit min grej, mer ett nödvändigt ont. Så det är skönt att hinna ta itu med en massa saker jag har känt mig stressad över, t.ex. lite fotogrejer som jag har lovat andra att göra. Så sånt ska jag se till att få undan idag och imorgon! Vad tycker ni om att jobba heltid respektive deltid? Om ekonomin inte skulle kräva det, hur skulle ni vilja jobba då?
 
Annars har jag inte så mycket intressant att berätta just nu. Så vi hörs igen senare helt enkelt. Och så hoppas jag att ni alla har en bra torsdag!
 
Två bilder på en älskad katt som har betytt mycket för mig:
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.
 
Tycker ni förresten att bilden är finare i färg eller i svart-vitt? Jag kan inte riktigt bestämma mig!

Tre små kycklingar

Förra helgen var jag och Markus hem till Brändö. Umgicks med mamma och pappa. Var på dop. Hälsade på alla söta djuren. Roligt att få pussa på katterna och gosa med kycklingarna, praktiskt att få lite plommon, päron och bröd att ta tillbaka till Mariehamn. Jag hade med kameran men tog faktiskt inte en enda bild. Men tänkte att jag kan visa två bilder på tre söta kycklingar vi hade i våras. De har nu vuxit upp, men vi hade några nya kycklingar som liknande mycket både till storlek och färg. Så söta!
 
De här kycklingarna är nu fina silkeshöns:
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.

If nothing ever changed, there’d be no butterflies

En bild jag tog idag:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Noshörningar

Så fina djur! <3 Stora och tunga, men ändå vackra och snabba. Jag vet inte riktigt vad det är med noshörningar, men jag har alltid tyckt att de är både fina och fascinerande.
 
Bilder tagna vid Kolmården:
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm. 

Cecil the lion

Jag antar att de flesta av er har hört om lejonet Cecil i Zimbabwe som sköts av en amerikansk tandläkare. Som lockades ut ur en nationalpark (där han var både känd och omtyckt), blev skadskjuten med pil och båge, led i nästan två dygn och sedan blev dödad. Bara för att killen tycker att sånt är roligt och ville ha ett lejonhuvud som trofé. Jag vet nte vad jag ska säga, jag tycker att det är så fel och hemskt på alla sätt och vis. Jag som tycker att det är fel att döda djur överhuvudtaget, människor behöver inte kött för att överleva. Men att då döda ett vackert, hotat djur bara för nöjes skull - det får mig att må illa. 
 
En bild på ett lejon som bor på Kolmården:
 
Nikon D3100 och Tamron 90mm.

Tänk om jag skulle vara lika fri som du

Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.

Veckorna går...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Det har hänt massor, men ändå nästan ingenting. Midsommaren blev inte alls som jag hade tänkt mig, men den är över nu i alla fall. Resan till Kolmården blev riktigt lyckad, men veckan efter det blev inte alls bra.. Till på det så blev jag sjuk, är fortafrande snuvig och trött. Nåja, min lediga vecka behövdes i alla fall. Nu jobbar jag igen. Idag var jag och tog blodprov, har inte gjort det förut! Ska bli spännande att se vad det visar. 
 
Annars så går veckorna bara, hinner knappt med. Nästa vecka är det ju redan Rockoff! Jobbar ju då, så kommer knappast orka så mycket, men lite måste man ju fara dit ändå. Har tusentals bilder jag skulle vilja visa, men har ingen ork och energi. Vill bara sova när jag kommer hem från jobbet. Nåja, ni är väl vana. 
 
Här är i alla fall två bilder på en påfågel jag tog för ca en månad sedan:
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm.

FM i dressyr

Nu får några veckor sedan var det FM i dressyr här på Åland. Det höll på fredag till söndag, men jag och Markus var hem till Brändö den helgen. Men vi kom tillbaka till Mariehamn passligt för att hinna se sista klassen. Den klassen hörde inte till själva FM, utan det var en lite lättare klass där också flera från Åland deltog. Det var inget inträde och det är alltid roligt att se på lite hästar tycker jag, så vi for dit i någon timme och tittade och fotade lite. Tänkte inte berätta så mycket mer eller visa så många bilder, men en bild kan jag bjuda på så ni får lite variation bland alla blombilderna! 
 
En av deltagarna:
 
Nikon D3100 och Tamron 90mm. 

Hundvalpar, slutarbetsseminarier och provjobb i en blombutik

Det är ungefär vad jag har gjort den senaste tiden. Mitt seminarium gick ganska bra, och i slutet av den här månaden ska jag försöka fara till Ekenäs igen och ha mitt sista seminarium. Jag fick bråttom tillbaka till Mariehamn genast efter presentationen, skulle nämligen provjobba i en blombutik. Så förra veckan kom jag till Mariehamn på onsdagen vid tolv ungefär, och halv fyra for jag till blombutiken där jag sedan också var i torsdags, fredags och måndags. Har betjänat kunder, stått i kassan, plockat och fixat med nya blommor, vattnat, snittat snittblommor och lite sånt. Nu i november ska jag jobba där två dagar i veckan, så det känns riktigt bra! 
 
Här på bilderna nedan ser ni också en ny bekantskap för mig, en liten valp som min kompis och hennes pojkvän har skaffat och som jag fick träffa (och bo med) i Ekenäs. Tror det var världens sötaste valp. Så söt, snäll, lydig och lugn. 
 
Sötaste Nelson:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Det kan vara skrämmande att öppna sig när man inte vet för vem

Det är bara torsdag idag, det känns som fredag. Fast jag är ju ledig alla dagar, så det är kanske därför. Och för att vi får gäster idag. En sak jag tycker att är ganska tråkigt är att jag är en sån som har massor med åsikter och tankar, jag berättar dem gärna och tycker om att skriva. Ändå har jag lite svårt att dela med mig av sånt här i bloggen, det är så mycket mindre känsligt att bara skriva lite allmänt om sin vardag. Men också så mycket tråkigare. Men ja, kanske det blir lättare med tiden. Fram tills dess får ni nöja er med lite vardagliga texter och bilder.
 
En bild på en svan jag tog under sommaren:
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Några bilder från ett montélopp

Travsporten är väligt stor i världen, men det vanligaste är att man åker efter travhästen i en sulky. Men man kan också rida och tävla med travhästar, det är det som kallas monté. Under skördefesten här för några veckor sedan så var jag till travbanan och då hade de både uppvisning i vanliga travlopp och i montélopp, och nu tänkte jag visa några av bilderna jag tog under montéloppet.
 
Så här kan det se ut:

Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Kanske det blir äventyr?

Idag bär det av hem till Brändö för mig och Malin. Min ena syster och är också hemma nu några dagar, så det är ju roligt att hinna se henne lite. Har inte så mycket planerat, mer än färja bokad tillbaka på måndagskvällen. Så vi får se vad vi hittar på!
 
En bild tagen förra lördagen under skördefesten:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

RSS 2.0