Opererat bort visdomständerna

Nu har jag varit med om min första operation, och jag har också fått mina första stygn. Eller nu och nu - för ganska exakt två veckor sedan egentligen. Visdomständerna har hållit på att växa ut här nu ett bra tag, säkert i mer än ett år. Det gick väl ganska bra, men i perioder tog det väldigt ont både i tanden, käken och upp mot ögat. Men jag härdade ut, så som jag ofta gör. Man ska ju inte klaga för minsta lilla liksom. Men för ungefär en månad sedan fick jag riktigt ont i nedre käken på ena sidan, jag kunde knappt äta och det gick inte över även om jag väntade några dagar. Så då for jag till tandläkaren redan samma dag där de konstaterade att den var inflammerad och att jag antagligen borde ta bort alla visdomständer. De kunde inte operera bort dem, men de drog bort övre tanden på den sidan jag hade ont - så att trycket på den skulle minska i alla fall. 
 
På bara några dagar kändes det mycket bättre, men tandläkara tyckte ändå att jag skulle ta bort allihopa. Dels för att hindra upprepade inflammationer och dels för att de var svåra att hålla rena. Jag blev gärna av med dem, de har tagit ont, de är svåra att komma åt med tandborsten och dessutom tycker jag inte att de gör någon nytta alls. Så jag fick en remiss till en tand-/käkkirurg. Dit för jag några veckor senare (alltså för två veckor sedan nu) och på 45 minuter drog de ut den andra tanden i överkäken och opererade bort både i nedre.
 
Själva operationen var ingen fara, det kändes knappt och det gick snabbt för mig. Man fick väldigt mycket och stark bedövningsmedel, totalt 14 sprutor tror jag det var. Efteråt blödde det en del och man fick inte äta på ganska länge vilket var jobbigt med tanke på att jag inte hade ätit på ett tag. Jag var också otroligt svullen på ena sidan i ungefär en vecka och kunde knappt gapa alls. Så det blev flytande mat i en vecka nästan. Men speciellt ont gjorde det inte. Stygnen irriterade en hel del däremot, de kliade så jag höll på att bli galen! Det var faktiskt nästan det värsta.. Både nedre tänderna var inflammerade och jag  fick feber efter operationen, så det kändes bäst att ta en antibiotikakur. Jag bev sjukskriven i tre dagar också. Stygnen har lossnat nu under de senaste dagarna (de smälter av sig själv) och blåmärket på kinden börjar äntligen försvinna. Allt känns ganska bra nu också, förutom att det har blivit som ett hål på vardera sidan nere där jag är rädd att mat ska fastna. Tandköttet vill inte växa ihop riktigt liksom. Men förhoppningsvis blir det också bättre av sig själv med tiden.
 
Oj, vad text det blev nu. Jag hade tänkt berätta lite annat också, men jag har inte skrivit på länge nu och orden bara forsar ut, så jag tror det här får räcka för idag. Men annars har det väl inte hänt så mycket heller, så jag tror ni klarar er. Har någon av er förresten dragit ut/opererat bort någon visdomstand? Berätta! 
 
Jag tror inte att ni vill se en bild på mig, så här är en gammal sommarbild istället:
 
 

En liten stuga vid havet

Jag tycker alltid att det ser så mysigt ut när jag åker förbi här:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Inte den mest badvänliga stranden på Aruba, del 2

Igår visade jag första delen, och nu tänka jag visa fortsättningen. Det är alltså fortsättningsvis samma karga strandemsa på Aruba som vi promenarer vid. Men nu får ni också se några bilder på oss - trots att håret yr åt alla håll och vi är bländade av den otroligt starka solen. Ju längre ner ni scrollar, desto närmare den kända och otroligt populära stranden Eagle beach kommer ni dessutom. På sista bilden ser man hur korallstenen abrupt tar slut, och efter det börjar den perfekta badstranden. Då är det alltså dags att avsluta dagens inlägg, ifall vi ska hålla oss till rubriken! Ganska fascinerande tycker jag, att stranden så mitt i allt totalt kan ändras, från karg och stenig till så vit och perfekt sand. 
 
Nu till bilderna:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm. 

Inte den mest badvänliga stranden på Aruba, del 1

En av sakerna jag tyckte om med Aruba var att landskapet var väldigt omväxlande. Visst, det var torrt och kargt överallt, men annars fanns det stor variation. Ofta far man ju till Aruba (och andra "semesterparadis") för de långa fina vita stränderna och det turkosa vattnet. Och stränderna var verkligen fantastiska. Men alla stränder var inte lika badvänliga. Längs med halva ön var det bara korallstensklippor och starka strömmar - inte direkt så att man ville hoppa i. 
 
Här på bilderna nedan var vi på promenad en av de första dagarna. Det här området var några kimometer från vårt hotell, mitt emellan två populära stränder. Men den här strandremsan var mer ödemark; sand blandat med korallstensklippor, vindpinade träd, kaktusar, gräs och en massa ödlor. Väldigt fint på sitt sätt tycker jag. Flera bilder kommer i ett annat inlägg. 
 
Inte den mest badvänliga stranden:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Den finaste promenadrundan i stan

När jag är ute och går så går jag oftast samma runda, och går jag på fotopromenad tar jag vanligtvis också den vägen. Det spelar ingen roll vilken årstid det är - det är alltid lika vackert. Ni har kanske sett någon bild tidigare från samma strandpromenad, men nu har jag redigerat några bilder från en promenad förra veckan, så jag tänkte visa dem. Då var det kallt och snöigt, nu är det nästan bar mark, blåsigt och snöslaskar. Idag har jag också varit ute och gått, men jag hittade inte en enda sak jag skulle ha velat fotografera. Jag skulle knappast ens ha gått utanför dörren om jag inte var tvungen att hämta min systers bil från verkstaden. 
 
Nu till bilderna från den vackra strandpromenaden:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Packar och redigerar sommarbilder

Det är ungefär det jag håller på med idag. Packar inför resan till Aruba vi ska fara på om ganska exakt en vecka, och redigerar en massa bilder som har blivit liggande sedan i somras. Det ska bli så skönt att fara bort två veckor till värmen och lugnet, jag behöver verkligen det. Jag har så svårt att slappna av här hemma, det finns så mycket man "borde" göra. Så det ska bli skönt att komma bort lite. Det skulle vara skönt att komma ikapp med alla bilder också, det är också en sak som stressar mig lite, fast det egentligen inte spelar så stor roll.
 
Några nyredigerade bilder fotade i somras:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

Underbart vinterväder idag!

Idag passade jag på att fara på en promenad ute i det underbara vintervädret, nu när solen skiner och himlen är blå och jag dessutom är ledig så att jag hinner ut medan det ännu är ljust. Kameran fick självklart komma med. Jobbar jag hela dagarna och far ut och gå först på kvällen brukar det ju redan vara så mörkt, så då känns det ganska onödigt att ta med kameran. Men nu när jag var själv kunde jag gå i lugn och ro och njuta och fota. Mysigt. 
 
En bild från idag:
 
Nikon d3100 och Sigma 17-50mm. 

Det gör ont att se så mycket lidande i världen..

Igår var det kallt och allt var täckt av frost. Så vackert! Tyvärr jobbade jag hela dagen och hade ingen kamera med mig, så det var ju typiskt. Imorse när jag steg upp var det istället några plusgrader, och inget vitt kvar på marken. Så julen blev inte vit i år, och nyåret lär väl inte heller bli det. Jaja, det får man leva med. Det finns så mycket andra orättvisor och lidande här i världen, så det är väl bara själviskt att hoppas på lite snö när andra saknar mat och boende. Men samtidgt är det så svårt att se allt lidande, att fortsätta orka leva ändå. Idag såg jag delar av en dokumentär om hur vi behandlar djur (Earthlings heter den), och efter gjorde det så ont inombords så jag knappt visste vad jag skulle göra med mig själv. Det är så tungt att bli så berörd!
 
En bild som beskriver årets jul och nyår ganska bra tycker jag:
 
 Nikon D3100 och Micro Nikkor 40mm.

Man känner det i luften

Hösten. De kalla morgnarna. Diset över åkrarna. Fukten i gräset. Löven som börjar skifta i gult. Man märker att hösten är på väg, även om dagarna fortfarande kan kännas varma. Solen värmer ännu, men luften har blivit kylig. 

Jag tycker att hösten är mysig, men jag tycker inte om vintern. Nu när jag jobbar ute hela dagarna är det inte alltid så roligt. Men jag har ändå sett fram emot hösten. Snart jobbar jag lite mindre, och jag har mycket roligt på gång. Föreläsningar, mediskurser och jobbkurser. Kanske någon resa. Jag tror att det blir en bra höst det här. 

Två bilder från ett annat år:


Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm.

Hav, berg och himmel


Satt och lekte lite i Photoshop

Jag har ju Photoshop Elements, som är den enklaste och billigaste versionen av Photoshop. Men egentligen använder jag aldrig själva Photoshop, utan jag brukar bara använda Camera Raw-programmet som man fick med i programmet, det som man använder för lättare justeringar av RAW-bilder och sedan konvertering till jpg.Så jag är ganska dålig på Photoshop om jag ska vara ärlig. Har gått en kurs, men glömde det mesta lika snabbt igen.
 
På ett sätt tycker jag att bildredigering är roligt, det är otroligt hur man kan förbättra och göra om sina bilder, men jag har insett att jag inte riktigt har varken tålamodet eller tiden för att hålla på med det. Inte heller kunskapen om jag ska vara ärlig. Jag tycker nog att själva fotograferandet är roligast. Nu ikväll satt jag i alla fall en stund och tittade och prövade de olika alternativen i menyerna, bilden nedan som jag tog en kväll för någon vecka sedan fick bli min provkanin. Resultatet blev inte något extra, men kan lika bra visa den så inte bloggen står tom!
 
En sommarkväll på Järsö:
 
Nikon D3100 och Sigma 17-50mm.

For all of the times I never could

My past has tasted bitter for years now,
So I wield an iron fist
Grace is just weakness
Or so I've been told.
I've been cold, I've been merciless
But the blood on my hands scares me to death
Maybe I'm waking up today

I'll be good, I'll be good
And I'll love the world, like I should
I'll be good, I'll be good
I'll be good, I'll be good
For all of the light that I shut out
For all of the innocent things that I've doubt
For all of the bruises that I've caused and the tears
For all of the things that I've done all these years
Yeah, for all of the sparks that I've stomped out
For all of the perfect things that I doubt

I'll be good, I'll be good
And I'll love the world, like I should
Yeah, I'll be good, I'll be good
For all of the times I never could.
 
Nikon D3100 och Tamron Macro 90mm. 

Abstrakta träd

Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm.

Ibland är vintern underbart vacker

Här har det varit tyst och öde. Har funderat mycket om jag ska börja blogga igen, eller om jag helt ska sluta. Kom inte fram till något, så låter väl bloggen finnas här och så kanske jag bloggar lite någon gång om jag känner för det. 
 
Jaha, vad ska jag berätta om de två månaderna som har gått? De har väl både haft sina bra om mindre bra stunder.
Jag har bland annat haft dimission, fått min examen och mitt betyg. Så skolan jag gick i i fyra och ett halvt år är äntligen klar, så det känns bra. Men också lite tomt måste jag erkänna. Jag jobbar fortfarande deltid i en blombutik. Och igår fyllde jag år, så nu är jag 24. Annars har väl allt varit ungefär som vanligt. 
 
Några mobildbilder från gårdagens promenad i det vackra snölandskapet:
 
Fotade med Samsung Galaxy S4 mini.

Vad är dröm och vad är verklighet?

Inatt var en konstig natt. Jag mådde bra hela dagen, men mitt i allt när jag skulle sova hände det något. Jag frös så, men var samtidgt så varm och svettig och hade så ont överallt. Typ som när man har feber. Kunde inte sova, somnade en stund, drömde en massa konstiga men verkliga saker. Om familjen och sånt. Vaknade flera gånger och visste inte var jag var, vem jag sov med. Pratade allt möjligt konstigt och osammanhängande med Markus, fast han låg och sov. Eller han vaknade ju såklart, men han svarade inte så mycket, ville bara sova igen. 
 
Jag hade ingen aning vad som var dröm och vad som var verklighet kändes det som, jag var alldeles flummig. På morgonen mådde jag ganska bra igen, men var lite trött och yr. Stackars Markus som var tvungen att fara på jobb var däremot ganska trrött. Men ja, det var en konstig natt och jag vet helt ärligt inte vad som hände.
 
En bild från förra hösten:
 
 Nikon D3100 och Nikkor 18-55mm.

Jag själv är min största kritiker

Det känns som att jag den senaste veckan har tänkt lika mycket som vanligt, men lite bättre och snällare. Jag har en tendens att vara väldigt hård mot mig själv, tänka mycket negativt. Det är så lätt för andra att säga att jag ska sluta med det, men det är så svårt att i praktiken faktiskt göra det. Jag kan anstränga mig och lyckas en stund,men sen faller jag tillbaka igen. Det är ingenting som går att göra bara sådär - det tar tid.
 
Men den här veckan har ändå kännts ganska bra, jag har gjort flera saker som egentligen är utanför min "säkra zon". Jag har varit och gymmat med Markus och en av hans killkompisar. Jag har ringt och pratat med okända människor. Jag har varit på en arbetsintervju. Jag har skickat in stora delar av mitt slutarbete till min handledare på granskning. Saker som för vissa inte är så jobbiga, men för mig som helst inte vill märkas alls, och som speciellt inte vill att människor ska se något jag gör/skriver/osv innan jag är bra på det eller nöjd med det jag har gjort. Jag tycker att det är väligt jobbigt att bli "granskad" innan jag själv tycker att det är perfekt, men med mina höga krav på allt så känner jag ju mig sällan ens så nöjd med något. 
 
Ett foto från förra helgen:
 
 Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Så ni vet vad jag håller på med

Besöket gick bra. Mina föräldrar och Markus mamma och syster kom bra överens, så det var ju roligt. På torsdagskvällen var jag och Markus ut och åt med hans mamma, syster, mormor och morfar. På fredagen gick jag i centrum med mamman och systern, och på kvällen var vi runt med bil och tittade lite var Markus jobbar och så. Så vi hann göra lite allt möjligt.
 
På helgen tog jag och Markus det ganska lugnt, spelade, såg på film och så. På lördagen var jag ut med bilen en sväng, upptäckte lite nya platser på Ålans med kameran i handen. Var så härligt väder så jag ville ut lite. Nu har en ny vecka börjat, jag fortsätter på slutarbetet, ska försöka fara och gymma idag och har också bokat in en arbetsintervju. Har inte så stora förhoppningar, men ska göra mitt bästa. Så det är ungefär vad jag har gjort de här dagarna utan uppdatering på bloggen. 
 
Två av bilderna jag tog i lördags:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Man kan inte alltid vara på topp

Idag kommer min kompis Malin hit och hälsar på från fastlandet. Jag är ju van med att bo med henne och träffas varje dag, så det har nog varit ganska tomt nu när jag flyttade till Mariehamn och hon blev kvar där. Så det ska bli roligt att träffas igen nu i några dagar. Hon startade hemifrån för en liten stund sedan, och vid sjutiden ungefär borde hon vara här. Så det blir en liten resa. 
 
Jag har kännt mig ganska trött och hängig nu i några dagar, hoppas jag inte blir sjuk. Har varit en ganska lat vecka, men ja, man kan inte alltid vara på topp. Förhoppningsvis blir det bättre nu när jag får lite sällskap av Malin. Synd med vädret bara, regnar det som idag känner man ju inte för att hitta på så mycket ute liksom. Nåja, säkert blir det bra. Och nu måste jag skärpa mig, lite kan jag ju städa och förbereda inför ikväll i alla fall.
 
Några bilder från en kvällspromenad:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm. 

En mindre trevlig morgon

Imorse vaknade jag lite innan sju av Markus väckarkocka som ringde. Inget konstigt med det, det vaknar jag av nästan varje morgon. Det som var mindre mysigt var att jag var mitt i en mardöm, en dröm där jag skulle överraska Markus med att köpa lite tårta, men han inte okade vänta på mig (det tog väldigt länge, det var sån oreda i butiken, och jag skulle egentligen bara vara borta någon minut och köpa en glass typ) och så fick jag så dåligt samvete och visste inte var jag skulle leta efter honom. Gick runt i stan, mötte en obehaglig man och allt kändes bara dåligt, jag var rädd och ledsen. Så blev jag då alltså väckt av väckarklockan, vänder mig mot Markus - och så var han inte där! Hade ingen aning var han var och hur länge han hade varit borta. Förra veckans fina väder hade också försvunnit, så nu när jag tittade ut möttes jag av en ordentlig höststorm med ösregn, blixtar och åska som fick fönstren att skallra. Inte så överdrivet mysigt. 
 
Markus hade stigit upp en liten stund innan väckarklockan ringde och var inte alls försvunnen. Drömmar är drömmar och hur obehagliga de än är så är de det bara drömmar. Och nej, vädret var verkligen inte mysigt, men inne i sängen under täcket var det både varmt och gosigt, speciellt efter att Markus kom tillbaka dit en stund så att jag fick berätta om min dröm och få lite tröst. Så efter det kändes det bättre. 
 
En bild jag tog förra veckan under en promenad:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm.

Dagg och skördefest

Igår på förmiddagen skjutsade jag min syster till busstationen, det var så vackert ute med dimman, solskenet och daggen. Efter det var jag tvungen att fara hem och hämta kameran och sedan fara ut en sväng. Det mesta av dimman hade försvunnit, men det var ändå vackert med alla vattendroppar. 
 
En bild jag tog igår:
 
Nikon D3100 och Nikkor 55-300mm. 
 
Idag har jag inte tänkt göra så väldigt mycket. Jag har ett brev jag ska posta, och så ska jag en sväng till posten och hämta ut ett paket. Tror inte jag orkar göra så mycket på slutarbetet idag, jag brukar ha fredagarna ledigt från det. Ikväll har jag inte heller tänkt göra så mycket, ibland är det så skönt att bara ta det lugnt. Skördefesten börjar idag och pågår under helgen, så imorgon tänkte jag och Markus fara och titta på lite av det som händer då. Jag har inte besökt skördefesten förut, så det ska bli spännande!

RSS 2.0